Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - August Strindberg - VIII. Utrikesresa. — Dikter. — Vistelse i Paris. — Bekantskap med Björnson och Lie. — Sömngångarnätter. — I Schweiz. — Inflytande från Rousseau. — Strindberg blir socialist. — Likt och olikt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
6 O
AUGUST STRINDBERG
komsten till Paris. Den består av fem sånger, av vilka den sista
är skriven några år senare. Den avviker något i kompositionen
från de fyra första, vilka börja med en situationsbild ur
verkligheten, därefter följer drömmen och slutligen uppvaknandet.
Dikten är skriven på knittel, som i regel är utmärkt behandlad, men
stundom något slarvig i rimvalet. Cykeln inledes med en av
Strindbergs vackraste småbitar. Han går förbi ett slakteri, i
vars fönster han ser ett urtaget kalvhjärta, som han tycker
skälva av köld i sitt gauffrerade papper:
Då gingo hastiga tankar
till gamla Norrbro-Bazarn,
där lysande fönsterraden
beskådas av kvinnor och barn.
Där hänger på boklådsfönstret
en tunnklädd liten bok.
Det är ett urtaget hjärta,
som dinglar där på sin krok.
I »Sömngångarnätter» kastar Strindberg för första gången
offentligen en blick tillbaka på sin genomlupna bana. Dikten
är en uppgörelse, men ännu är det icke levnadsminnena, som
han berättar. Det är endast huvudstadierna på vägen, de olika
intellektuella sfärer han genomvandrat, som skrida förbi hans
blickar i dessa vakna drömmar.
Dikten ger ett gripande uttryck för den hemlängtan, som
grep honom vid skilsmässan från fäderneslandet. Det är, som
om hans jag klyvts i två delàr. Medan nattåget rasslande far
fram över den skånska slätten och för honom allt närmare
kontinenten, är det, som om hans ande lösgjorde sig och flöge
tillbaka till de gamla kära ställena,
— — — där Mälarns bölja,
går ut i havet att sig få skölja
från bildad smuts och civiliserat damm.
Själen slår sig ned i Adolf Fredriks kyrka, där han icke varit
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
