Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - August Strindberg - IX. Giftas. — Kvinnofrågan i tidens litteratur. — Strindberg och uppkomsten av Giftas. — Företalet och interviews. — De olika berättelserna. — Mottagandet. — Strindbergs uppfattning. — Giftas betydelse. — Åtalet. — Regress i åttiotalslitteraturen. — Yttre svårigheter. — Andra delen av Giftas. — Utopier. — Strindbergs börjande själssjukdom. — Hans äktenskap. — Le plaidoyer d’un fou. — Börjande omslag i hans diktning. — »Han blir ateist»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
I O 2 AUGUST STRINDBERG
punkt. Endast den förbindelse, som var baserad på även en
andlig gemenskap mellan makarna, var ett verkligt äktenskap.
Varje annat äktenskap stämplades som prostitution. Stuart Mills
avhandling om kvinnans undertryckta ställning och hans
hävdande av icke blott likvärdigheten utan likformigheten mellan
könen präglade i hög grad denna åttiotalets uppfattning.
Den högljuddaste av dessa båda riktningar var länge
kvinnornas egen emencipationssträvan, den som här karaktäriserats
såsom den äldre. Ur denna utvecklade sig en yttersta flygel,
de verkliga emancipationsdamernas, som hatade allt manligt —
och efterapade det. De föraktade äktenskapet, därför att de
ansågo det hämma kvinnans personliga utveckling.
Med mycken skärpa streds för att mannen i sedlighetsfrågor
skulle vara likställd med kvinnan, åsikter, som även funno sitt
uttryck i Björnsons »En Handske» och vissa av Fru Lefflers
arbeten t. ex. »Sanna kvinnor». Denna strid hade börjat, när
Ibsen utgav »Dukkehjemmet»; i detta drama framställes, hur
Helmers hustru, Nora, efter åtskilliga års samliv plötsligt
upptäcker, att hon icke levat i ett sant äktenskap med sin man.
Deras äktenskap hade varit ett »dockhem». Dramat slutar
därmed, att Nora går bort från man och barn för att uppfostra sig
till en verklig kvinna. Antingen nu Ibsen ville framställa Nora
som ett mönster, eller han blott velat giva en psykologisk
skildring av ett särskilt äktenskap, som han själv påstår, så togs
denna framställning till intäkt av kvinnosakskvinnorna. Det var
en överväldigande rad av kvinnor både i livet och i litteraturen,
som plötsligt kände sig som »dockor». Otaliga äro
efterbildningarna av detta drama under åttiotalet! Härunder gled man
så småningom bort från alla verkliga faktorer. Det hela urartade
till ett slags abstrakt sedlighetsdiskussion. Man diskuterade, tills
man ej längre såg saken för idel töckniga teorier. Det är detta
moln, som Strindberg klöv och upplyste med den blixt han nu
kastade in i diskussionen.
Med sin naturvetenskapliga uppfattning av alla problem, som
han lärt sig anlägga icke minst genom läsningen av Buckle, måste
hela Dockhems-teorien i hög grad misshaga honom. Han åter-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
