Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - August Strindberg - IX. Giftas. — Kvinnofrågan i tidens litteratur. — Strindberg och uppkomsten av Giftas. — Företalet och interviews. — De olika berättelserna. — Mottagandet. — Strindbergs uppfattning. — Giftas betydelse. — Åtalet. — Regress i åttiotalslitteraturen. — Yttre svårigheter. — Andra delen av Giftas. — Utopier. — Strindbergs börjande själssjukdom. — Hans äktenskap. — Le plaidoyer d’un fou. — Börjande omslag i hans diktning. — »Han blir ateist»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
I O 2
AUGUST STRINDBERG
som alla andra förtrycktas räddning. För att få full klarhet
valde han som metod att skildra ett så stort antal fall av
äktenskap som möjligt av dem han sett; och han hade sett
många, ty de flesta av hans samtida vänner voro gifta. Av
dessa tog han ut tolv, de mest karaktäristiska, och så gick han
på. När han skrivit hälften ungefär stannade han och såg över
samlingen. Resultatet hade utfallit i annan riktning än han
väntat. Därtill bidrog en slump, som i den pension, där han nu
bodde, hade sammanfört ett trettiotal fruntimmer. Han såg dem
vid alla måltider, mellan målen och överallt, sysslolösa, pratsjuka,
pretentiösa, njutningslystna. Där funnos lärda damer, som lade
Saturday Review efter sig på stolarna, där funnos skrivande
damer, sjuka damer, lata damer, unga damer, granna damer.
När han såg deras sorglösa dagdrivarliv, utan bekymmer, utan
omsorger, utan möda, frågade han sig: vad leva dessa parasiter
på med dessa högar av barn? Och när han icke såg annat än
damer, frågade han sig: var är mannen? — Han upptäcker då
familjeförsörjaren.»
I företalet och de interviews, som inleda »Giftas», behandlar
Strindberg kvinnofrågan teoretiskt. Han angriper kvickt
»Dockhemmet» — om han har rätt i sin tolkning av Ibsens skådespel
hör icke hit — han slår i varje fall ihjäl allmänhetens uppfattning
av dramat. Han formulerar sin egen syn på förhållandet mellan
könen. Han kallar mannen för hane och kvinnan för hona, och
dessa benämningar äro karaktäristiska för den naturvetenskapliga
synpunkt han anlägger på förhållandet. Han påpekar, att
kvinnofrågan, på vilken samhällets grundvalar nu påstås vila,
överskattats. Kvinnofrågan, sådan den då grasserade, rörde endast
kulturkvinnan. Hos bönderna var kvinnofrågan redan löst.
»Bonden och hans hustru hava enahanda uppfostran. Kan
den ena skriva, så kan den andra räkna. De hava delat arbetet
(utan att gå så långt i detalj som kulturmänniskan), så att de
tagit var sin del naturen anvisat, och den ena behärskar icke ett
ämne, som den andra icke förstår. De äro sålunda i ett
tämligen rätt andligt äktenskap. Bondens hustru kan icke avundas
honom hans fria ställning, ty det är icke ärofullare att röra i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
