Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - August Strindberg - IX. Giftas. — Kvinnofrågan i tidens litteratur. — Strindberg och uppkomsten av Giftas. — Företalet och interviews. — De olika berättelserna. — Mottagandet. — Strindbergs uppfattning. — Giftas betydelse. — Åtalet. — Regress i åttiotalslitteraturen. — Yttre svårigheter. — Andra delen av Giftas. — Utopier. — Strindbergs börjande själssjukdom. — Hans äktenskap. — Le plaidoyer d’un fou. — Börjande omslag i hans diktning. — »Han blir ateist»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
I O 2
AUGUST STRINDBERG
Den, som först kom att erfara följderna av denna sjuklighet,
var hans hustru, och dock kan det icke vara något tvivel om,
att hon var den kvinna han högst älskade i sitt liv.
Förhållandet mellan dem var länge harmoniskt, om ock väl smärre
slitningar förekommit som i de flesta äktenskap. Strindberg
var i många avseenden i ovanlig grad anlagd för hemlivet.
Han älskade regelbundna vanor och kunde i umgänget vara
älskvärd, finkänslig och skämtsam. Och han var med djup
kärlek fästad vid sina barn. 1 »Författaren» återger han en scen,
som säkerligen ger en sann skildring av hans förhållande till
hustrun under många år. Det var då han skrivit »Giftas». Han
ville ej, att hustrun skulle läsa boken, och gick då till henne
för att lätta sitt samvete. »Hustrun, som mest varit som en
mor för honom, såg, att han ville ha bannor. — Vad har du
nu gjort för slag, frågade hon, eftersom du ser så olycklig ut?
— Jo, jag har skrivit en bok! — Såå? Vad handlar den om?
— Joo, den handlar om fruntimmerna! — Nå, har du skrivit
vackert då? — N-nej, det har jag inte riktigt, men du skall
inte läsa den! Jag ångrar mig så rysligt. — Nå, varför ska
du gå och skriva så, att du ångrar dig då, mitt barn? — Jag
kunde inte hjälpa det.» Och när så hustrun lovade att ej läsa
boken, var det bra.
När de ingingo sitt äktenskap, var Strindberg själv
angelägen, att förbindelsen skulle hava karaktären av kamratskap.
Båda skulle bidraga till hemmets ekonomi, han som författare,
hon som skådespelerska. Men Strindbergs uppfattning av
äktenskapet ändrades så småningom efter barnens ankomst, och innan
Strindberg förde kampen om kvinnoemancipationen ut i
litteraturen, hade han säkerligen genomkämpat den i sitt hem.
Hustrun var föga huslig, ofta en anledning till misshälligheter mellan
makar. Hon var säkerligen ej heller tillräckligt självuppoffrande
och behärskad, ej tillräckligt hängiven för att vara hustru åt en
så egoistisk, men i grunden lättledd natur som Strindberg. Hon
svärmade romantiskt för teatern, och hade ej lagt sin dröm
åsido att bliva en stor skådespelerska. Men knappast kunde
hon väntat någon större framgång på denna bana. Hon hade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
