Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - August Strindberg - IX. Giftas. — Kvinnofrågan i tidens litteratur. — Strindberg och uppkomsten av Giftas. — Företalet och interviews. — De olika berättelserna. — Mottagandet. — Strindbergs uppfattning. — Giftas betydelse. — Åtalet. — Regress i åttiotalslitteraturen. — Yttre svårigheter. — Andra delen av Giftas. — Utopier. — Strindbergs börjande själssjukdom. — Hans äktenskap. — Le plaidoyer d’un fou. — Börjande omslag i hans diktning. — »Han blir ateist»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
AUGUST STRINDBERG
12 1
visserligen ovanligt graciösa rörelser, men stämman saknade den
klangfärg, som nästan är ett oeftergivligt villkor på scenen.
Strindberg tyckte icke om att se henne uppträda offentligt. —
Dessutom hade makarna olika åsikter om barnens uppfostran.
Missnöjet kom till utbrott i Schweiz. Hustrun längtade till
Sverige för att få spela teater, och Strindberg hade sina skäl
för att tillsvidare stanna utomlands. Äktenskapet började
urarta till en strid mellan två viljor. Man kan i Strindbergs
tidigare produktion som i »Herr Bengts hustru», för vilken hustrun
är modellen, och där huvudrollen är skriven för hennes räkning,
finna en vacker och sympatisk skildring av hustrun, redan parad
med en viss kritik av det hysteriskt överspända i hennes
läggning, men senare blir hon den första och bestående förebilden
för den emanciperade kvinnan, på vilken Strindberg under
dessa år kastar sitt glödande bat. Hon har inspirerat sin man
till en hel serie diktverk. Ända till hans sista år skymtar man
hennes gestalt i hans arbeten. I »Återfall» har man, fast ännu
i mildare form, en skildring av deras strider, i
»Familjeförsörjaren» driver hustrun mannen till självmord, och snart skulle ännu
skarpare, rent av vämjeliga anklagelser riktas mot henne av den
upprörde maken, om vars sanning man har svårt att bilda sig
en mening, men som under alla förhållanden säkert äro mycket
överdrivna. Le plaidoyer d’un fou är som document humain
och konstverk intressant men fasansfullt, när man tänker på, att
det är sig själv och hustrun, som han här offentligen avkläder.
Han försvarar sig också med, att den är skriven »inför döden».
Den var, då den skrevs (sept. 1887—mars 1888) ej avsedd för
att tryckas; men den utgavs 1893 på tyska och två år senare
på franska (på vilket språk den ursprungligen är skriven).
Även de fyra stycken, som 1893 samlades under titeln
Dramatik (»Inför döden», »Första varningen», »Debet och Credit»,
»Moderskärlek»), återspegla Strindbergs känslor mot hustrun.
Det var just det år, då Strindberg skrev »En dåres bikt»,
som förhållandet blev kritiskt mellan makarna. Han hyste
misstankar mot hustruns föregående, han utslungar beskyllningar,
att hon dricker och är pervers. Han trodde icke, att ban var
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
