Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - August Strindberg - X. Strindberg uppträder som fransk författare. — Trötthet på utlandet. — I Bayern. — Hemsöborna. — Skärkarlsliv. — Dramatiskt författarskap. — Fadren. — Kamraterna. — Fröken Julie. — Dramatiska reformförsök. — Fordringsägare och Paria. — Strindbergsteatern. — Spår av mystik i hans diktning. — Nietzschestämningar. — Tschandala. — I Havsbandet. — Strindberg tar avstånd från naturalismen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
I O 2
AUGUST STRINDBERG
Strindberg har tydligen aldrig kommit över reströtthetens
stadium.
I början av 1886 flyttade han med familjen till norra Schweiz,
där han först bodde i Othmarsingen i kantonen Aargau, senare i
Weggis vid Vierwaldstädtersjön. Följande året flyttade han
över till den tyska sidan av Bodensjön och bosatte sig i Lindau
i Bayern.
Det var här, som han skrev Hemsöborna, och i denna
skärgårdsroman har Strindberg nått ut över den föregående
periodens skildringskonst. Han har skapat något nytt i sin art och
ett konstverk, som redan blivit klassiskt.
Romantiken hade väckt intresse för det primitiva, det
folkliga, och den senare realismen förnyade folklivsskildringen.
Almquist har skrivit ett par berättelser i denna stil, som tillhöra
hans bästa, och Fru Knorrings roman »Torparen» är också ett i
många avseenden intressant arbete. Tysken Auerbach gav
sedan nytt liv åt bondeskildringen. Det var hans exempel, som
föresvävade Björnson, vars bondenoveller äro klassiska i sin art.
Men alla dessa folklivsskildringar från mitten av seklet framställa
knappast verkliga bönder, utan överklass, som uppträder i
bond-dräkt. De skilja sig icke så mycket som man tror från
renässansens pastoraler, där hovfolket går ikring maskerat som allmoge.
I Björnsons utmärkt vackra berättelse, »Synnöve Solbakken»,
ha både bondgossen och flickan alltför förfinade känslor. De
älska efter de bästa romantiska ideal. Björnson är mest realistisk
i stilen, i vilken han, efter den isländska sagans föredöme, sökt
inlägga något av den korthuggna kärvhet, som är utmärkande
för böndernas sätt att uttrycka sina känslor. Långt större
realism utmärker Emilie Flygare-Carlén i vissa av hennes
skärgårdsskildringar.
Strindberg bryter med allt detta traditionella och kommer
folket långt närmare i skildringen av seder och uppfattningssätt.
Ämnet till dessa skärgårdsskildringar hade Strindberg hämtat
från sin vistelse under flera somrar på Kymmendön.
»Hemsöborna» ger en ytterst livfull, av humor och tragik genomvävd
historia ur skärgårdsfolkets liv. Det är ett mycket gott grepp,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
