Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - August Strindberg - IX. Giftas. — Kvinnofrågan i tidens litteratur. — Strindberg och uppkomsten av Giftas. — Företalet och interviews. — De olika berättelserna. — Mottagandet. — Strindbergs uppfattning. — Giftas betydelse. — Åtalet. — Regress i åttiotalslitteraturen. — Yttre svårigheter. — Andra delen av Giftas. — Utopier. — Strindbergs börjande själssjukdom. — Hans äktenskap. — Le plaidoyer d’un fou. — Börjande omslag i hans diktning. — »Han blir ateist» - X. Strindberg uppträder som fransk författare. — Trötthet på utlandet. — I Bayern. — Hemsöborna. — Skärkarlsliv. — Dramatiskt författarskap. — Fadren. — Kamraterna. — Fröken Julie. — Dramatiska reformförsök. — Fordringsägare och Paria. — Strindbergsteatern. — Spår av mystik i hans diktning. — Nietzschestämningar. — Tschandala. — I Havsbandet. — Strindberg tar avstånd från naturalismen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
AUGUST STRINDBERG
12 1
Hittills hade han nästan uteslutande varit satiriker och
agitator. Han hade kritiserat samhället och framställt det ena
reformförslaget efter det andra. Nu träda dessa sidor tillbaka.
Han endast skildrar och utreder. Han blir betraktare, men icke
en lugn och kallblodig betraktare som Schiller och Goethe efter
deras ungdomsstormar. Strindberg är alltjämt med som
skådespelare i dramat; det är nästan alltid sina personliga upplevelser,
som han omskapar till diktverk, och därför är tonen också
vanligen lidelsefullt upprörd. Han är på en gång subjektet,
som lider, och objektet, som dissekeras.
X.
Under utrikesvistelsen hade Strindberg försökt att vinna en
ställning som kosmopolitisk författare. Det var väl närmast
Ibsens och Björnsons framgångar, som härvid lekte honom i
hågen. Han insåg själv mer än väl svårigheterna och anförde
det mottagande, som Björnsons »Fiskerjenten» fått i Paris, som
ett varnande exempel. Men han gjorde i varje fall försöket
och arbetade, allteftersom trycket blev strörre hemifrån, på
att slå sig lös genom att vinna en publik också i Frankrike.
Ögonblicket var gynnsamt, ty dörrarna voro öppnade för många
utländska inflytanden. Ibsen hade spelats i Paris, och den ryska
litteraturen, med vilken den skandinaviska erbjuder så många
likheter, hade mottagits med öppna armar. Strindberg
ombesörjde själv utgivandet på franska av »Giftas» (Les mariés),
»Fadern» (Pere) och »En dåres bikt» (Le plaidoyer dun fou), men
utan större framgång. Det var först några år senare, som vissa
kretsar började intressera sig för Strindberg och hans verk.
Vid denna tid var Strindberg trött på Schweiz. 1885 och
1886 reste han i Frankrike, bland annat för studier till sina
skildringar Bland franska bönder, och han gjorde under dessa
år även tvänne flyktiga besök i Italien, som han beskrivit i ett
par uppsatser, i vilka han nedgör allt italienskt och mera fäster
sig vid orenligheten i Venedigs kanaler än vid allt det storslagna
och sköna, som där vanligen fängslar den nordiske resenären.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
