Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - August Strindberg - X. Strindberg uppträder som fransk författare. — Trötthet på utlandet. — I Bayern. — Hemsöborna. — Skärkarlsliv. — Dramatiskt författarskap. — Fadren. — Kamraterna. — Fröken Julie. — Dramatiska reformförsök. — Fordringsägare och Paria. — Strindbergsteatern. — Spår av mystik i hans diktning. — Nietzschestämningar. — Tschandala. — I Havsbandet. — Strindberg tar avstånd från naturalismen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
I O 2
AUGUST STRINDBERG
avspegla sig i Lundstedts lekfulla sinne: hans intåg i Stockholm,
hans provspelning på orgel för professorn, som kallar honom
ett musikaliskt geni, hans söndagar uppe på Jakobs orgelläktare,
där han sitter vid professorns sida och hjälper till med andraget,
det överväldigande intryck, som kyrkan och orgeln göra på
honom.
En flicka, som varje söndag brukar sitta på läktaren mitt
emot, blir föremål för hans kärlek; han döper henne till Angelika
och gör hennes fader till generallöjtnant, som var det finaste
han visste. Han friar i drömmen till henne och får ja, men
fadern svarar nej. Lundstedt blir sorgsen, men besluter snart
att taga ut lysning utan föräldrarnas samtycke, och han väljer
i en juvelerares fönster ut ett par ringar med rosenstenar.
Detta drömliv avbrytes plötsligt av en obehaglig händelse.
Den fattige fadern dyker oväntat upp med sin påse, suddar
upp sonens pängar och tvingar honom att hastigt och lustigt
avlägga organistexamen.
Men nu börjar drömlivet åter ute på Rånö, där han blivit
anställd som klockare. Skolbarnen uppkallar han med
fantastiska namn ur Coopers romaner, och på den lilla usla vitlackerade
orgeln spelar han, som sutte han framför basaltgrottan i Jakob
med dess fyrtiotvå stämmor.
Men verkligheten tvingar sig ändå på honom. Minnet av
den förfärliga mordnatten på kobben vaknar åter upp i hans
själ. Han kan ej leka längre. Han får ej frid, förrän han för
prästen lättat sitt samvete och berättat om mordnatten, då han
var med, fast icke som mördare. Prästen tar saken lugnt och
prosaiskt, tröstar honom med att frälsaren lidit för våra synder,
bjuder honom på toddy och skickar honom därefter med brev
till fyrmästaren.
När han närmar sig fyrtornet, hör han fyrmästarens dotter
sjunga, och då börjar det åter leka i honom. Det är
Angelika, som sjunger, och han är Alrik, medregenten till kung
Erik, som kommer på härnadståg för att befria henne. Och
när han nu hemför den sköna som brud, finner han frid och
lever ett lyckligt liv, han gräver och plantar i solskenet, sätter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
