Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - August Strindberg - X. Strindberg uppträder som fransk författare. — Trötthet på utlandet. — I Bayern. — Hemsöborna. — Skärkarlsliv. — Dramatiskt författarskap. — Fadren. — Kamraterna. — Fröken Julie. — Dramatiska reformförsök. — Fordringsägare och Paria. — Strindbergsteatern. — Spår av mystik i hans diktning. — Nietzschestämningar. — Tschandala. — I Havsbandet. — Strindberg tar avstånd från naturalismen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
AUGUST STRINDBERG
12 1
Berthas tavla skall utställas. Strax därefter får han ett brev,
som meddelar, att hans egen tavla är refuserad. Bertha känner
en omedveten glädje över denna tilldragelse och anslår strax
en överlägsen ton mot Axel. Nederlaget framkallar ett omslag
i mannens sinnesstämning. Hela teorien om äktenskapet som
ett kamratskap faller sönder, och han tvivlar på, att Bertha
någonsin älskat honom. Han får veta, att hon stulit ur deras
gemensamma kassa, att hon låtit kavaljererna giva henne
presenter och bak hans rygg intrigerat mot honom.
Allt detta kastar han henne nu brutalt i ansiktet. Hon
söker först att imponera på honom, därefter att förföra honom,
men då intetdera lyckas, gripes hon inför hans manliga
beslutsamhet av verklig kärlek till honom. Men nu är det för sent.
Det visar sig, att det är Berthas tavla, som är refuserad, under
det att Axels är antagen. Axel genomskådar den intrig, som
föranlett misstaget, och nu är han obeveklig. Han jagar Bertha
på porten, sedan han givit henne ett par sedlar som förskott
på hennes första månadsunderhåll som frånskild hustru.
Även detta drama är utmärkt byggt; dialogen är frisk,
levande, kvick och fyndig. Den låga sfär, vari dessa personer
röra sig, verkade emellertid avskräckande, och det dröjde till
1910, innan detta stycke spelades i Sverige.
Det tredje i ringen av Strindbergs första naturalistiska
nutidsdramer är den mycket smädade, men också högt beundrade
Fröken Julie. Att personer och seder i detta drama, liksom i
åtskilliga andra av Strindbergs arbeten, äro grova och
frånstötande, låter sig icke bestridas, men betjäntsjälen och den
hysteriska adelsfröknen äro mästerligt analyserade. »Fröken Julie» är
ett utmärkt scendrama, som erbjuder ytterst tacksamma roller
för de uppträdande. Dialogen är av ett spelande liv och av
en enastående djärv naturlighet. Den upprörande och ruskiga
handlingen har Strindberg med fin poetisk takt givit en utsökt
ram: midsommarfesten med dess stämning av nordisk
sommarnatt, av blommor och dans.
De synpunkter, från vilka Strindberg ville hava denna krets
av dramer betraktade, har han utvecklat i tvenne synnerligen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
