Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - August Strindberg - X. Strindberg uppträder som fransk författare. — Trötthet på utlandet. — I Bayern. — Hemsöborna. — Skärkarlsliv. — Dramatiskt författarskap. — Fadren. — Kamraterna. — Fröken Julie. — Dramatiska reformförsök. — Fordringsägare och Paria. — Strindbergsteatern. — Spår av mystik i hans diktning. — Nietzschestämningar. — Tschandala. — I Havsbandet. — Strindberg tar avstånd från naturalismen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
I O 2
AUGUST STRINDBERG
framställningen i vissa grekiska tragedier (Sofokles’ Philoktet
och Ajas), där också det patetiska har en fysiologisk prägel.
Karaktärsteckningen är utmärkt, särskilt gäller detta om
huvudpersonerna. Framförallt intresserar kvinnogestalten, som
har drag av Lady Macbeth och väl icke minst av
Medea-gestalten. Överhuvud ligger det en fläkt av Euripides’
våldsamt stegrade patos över hela dramat, men också från
Shakespeare äro intrycken starka; särskilt framträder det i den stora
scenen mellan Laura och ryttmästaren, där till och med ett stycke
av Shylocks berömda dialog ingår omskriven. Av bipersonerna
är doktorn den viktigaste, ty det är på hans omdöme, som
upplösningen vilar. Han är alldeles för okritisk för att kunna
•gälla som en verklig psykiatriker; men detta innebär ju ingen
osannolikhet.
»Fadern» utkom i september 1887. I mars 1888 hade
Strindberg ett nytt stycke färdigt, Kamraterna, en omarbetning av det
ovannämnda dramat »Marodörerna». Motivet erinrar delvis om
»Fadern», kampen mellan könen, men händelsen är flyttad ned
i vardagslivet, och upplösningen saknar tragiskt patos. Liksom
»Fadern» är dramat uppbyggt av element ur Strindbergs eget
liv. Man finner lätt motsvarigheterna i »En dåres bikt».
I en av Giftasnovellerna (»Reformförsök») hade Strindberg
skildrat ett äktenskap mellan en man och en kvinna, som skulle
leva som jämlikar och kamrater och var för sig arbeta för sitt
uppehälle. Det är detta motiv, som Strindberg här upptagit
till dramatisk gestalting. Handlingen tilldrager sig i Paris.
Axel är en redan ansedd målare, som gift sig med Bertha, en
emanciperad kvinna, som sysslar med måleri, men utan att äga
större allvar eller begåvning. Det är överenskommet, att de
skola leva som kamrater och var och en för sig förtjäna sitt
bröd. I själva verket är det mannen, som målar hustruns
tavlor eller åtminstone sätter touche på dem. Båda makarna söka
få en tavla antagen på salongen. Då Bertha ber, att Axel
skall göra visiter för att smussla in hennes duk, bekvämar han
sig slutligen därtill, fast han aldrig för egen räkning skulle vilja
■använda sådana medel. Han lyckas också få löfte om, att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
