Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - A. U. Bååth - I. Skåne. — Under danskt välde. — Efter erövringen. — Dess isolerade ställning. — Svenska omdömen om Skåne. — Linnés och Orvar Odds uttalanden. — Målarna upptäcka landskapet. — Skånsk skaldeskola på åttiotalet. — Det nya i Bååths diktning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
A. U. BÅÅTH 1 7 3
förvånas man över det rika kulturliv, som tidigt här utvecklades.
Skåne var pärlan i den danska kronan. Lund var det första
ärkebiskopssätet i Norden. Där satt Absalon, Waldemarernas
högtbetrodde rådgivare, som ärkebiskop och drev storpolitik om
Östersjöväldet. Under reformationstiden vimlar det av
betydande män, som haft sin verksamhet i dessa bygder. I Malmö
tronade den rike och mäktige borgmästaren Jörgen Kock, där
började Claus Mortensen Tøndebinder reformationsrörelsen. Han
understöddes härutinnan av Hans Mikkelsen, f. d. borgmästare i
Malmö, som översatte delar av nya testamentet. Peder
Laurent-sen, teologie lektor i Lund, utgav den s. k. »Malmøbogen», en av
de första protestantiska handböckerna. Herman Weyger, f. d.
rådman i Malmö, översatte »Rævebogen», och det finns många
andra, vars verksamhet vittnar om, att man livligt deltog i
kulturlivet.
Men efter erövringen tystnar allt detta liv. De gamla
traditionerna avbrytas, och svenskarna ha intet annat intresse än att
Skåne förhåller sig lugnt och stilla. Men ännu länge efter
Snapphanefejden ser man med misstro på den erövrade
provinsen, ännu på Karl Johans tid var den skånska högadeln
misstänkt för att hysa upproriska åsikter mot konungahuset. Under
ett par århundraden ligger Skåne som en avkrok, ett land
hänvisat till sig självt. Erövringen hade nödtvunget avbrutit den
intimare förbindelsen med det gamla moderlandet, och erövraren
hade just ej mycket att giva det. Bekant är Kellgrens spetsiga,
men riktiga uppskattning av poesien i Skåne på hans tid:
»Skånska handskar och skånska poesier äro bägge ganska
namnkunniga. De hafva ock begge med hvarandra den likhet, att
de äro svåra att imitera och kunna ej åstadkommas på andra
ställen, ehuru mänga försök dertill blifvit gjorda . .. Skånska
vers och handskeskinnsberedningen sträcker sig föga längre än
till en och annan stad. Begge dessa vetenskaper hafva sitt
hufvudsäte i Malmö; dock tillverkar man skäligen goda
handskeskinn i Christianstad, äfven som man i Lund går tämmeligen
långt i rimmekonsten.»
För uppsvensken har Skåne länge varit som ett Boiotien,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
