Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - A. U. Bååth - II. Biografiska data och utvecklingsgång. — Hans congenialitet med landskapet. — Tidigare författarskap. — Hans arbetssätt. — Hans dikter äro små tavlor. — Olika diktsamlingar. — Tillfällighetsdikter och fosterländska sånger. — Genremålningar och situationsbilder. — Landskapsbilder. — Slättens karaktär. — Episk diktning. — Slutkaraktäristik
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
A. U. BÅÅTH
som han ej funnit där, han aktar sig för den fritt
komponerande fantasien, men fördjupar sig med innerlighet i det ämne
han vill skildra.
Det nya och typiska för Bååth är således hans sätt att
beskriva. Det finnes dikter av honom, där han söker utveckla
tankar, där han resonnerar, men de bestyrka blott, att han
endast lyckas, då han målar. Hans dikter äro små tavlor.
Genom att foga penselstreck till penselstreck, det ena faktiska
och målande ordet efter det andra frammanar han ett bestämt
landskap av ett så individuellt kynne, att dylika förut icke funnits
i svensk poesi. Till och med i festdikterna använder han gärna
detta beskrivande manér. När han vill utbringa en skål för
det av tyskarna förtryckta Nordschleswig motiveras denna genom
en liten genremålning: modern och barnet sitta och läsa i den
danska bibeln, då fadern höres närma sig utanför. Hans steg
äro tunga! Hans sinne är fyllt av omätlig sorg, ty han
medför budskapet, att det danska språket är förbjudet.
Redan i sin första diktsamling står Bååth färdig som skald.
Någon egentlig utveckling förspörjes sedan icke, om ej i själva
versbehandlingen, som småningom blir mindre kärv och mera
fyllig. Men ämnen och uppfattningssätt äro desamma. Nya
dikter (1881) vittna dock om, att författaren blivit mera
medveten om sin naturell. Samlingen är också betydligt jämnare
än den första; och den tredje Vid allfarvägen (1884) är hans
mognaste arbete. Dock finnas värdefulla poem även i de
följande samlingarna På gröna stigar (1889) och Svenska toner (1893).
Bååths dikter kunna indelas i tre grupper: tillfällighets-och
fosterländska dikter, genremålningar och naturbilder.
Redan i de tillfällighetsdikter och fosterländska sånger, som
Bååth skrev vid åtskilliga festliga tillfällen, framträder brytningen
med den föregående tidens uppfattningssätt. Hans ställning är
visserligen icke så prononcerad som Strindbergs. Denne älskade
sin fosterbygd och dess natur i själ och hjärta som ingen annan,
men han hatade jubelfesternas och skåltalens braskande
förhärligande som något onaturligt och osant. Han var satiriker
och skrev därför icke festkväden. Så långt gick icke Bååth.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
