Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - A. U. Bååth - II. Biografiska data och utvecklingsgång. — Hans congenialitet med landskapet. — Tidigare författarskap. — Hans arbetssätt. — Hans dikter äro små tavlor. — Olika diktsamlingar. — Tillfällighetsdikter och fosterländska sånger. — Genremålningar och situationsbilder. — Landskapsbilder. — Slättens karaktär. — Episk diktning. — Slutkaraktäristik
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
A. U. BÅÅTH
1 7 3
läsa hans dikt Utanför Lund, som ger en vårstämning på den
skånska slätten. Skalden har tagit sig en promenad ut till
hospitalet. Det är ej en promenad i allmänhet han beskriver utan
vid ett särskilt tillfälle en förmiddag i maj, då luften var mulen,
men eljest majblid. Så noga är tidpunkten angiven. Detsamma
gäller stället. Han har gått ned till bron, som för över ån, och
därifrån kastar han en blick ut över landskapet, dröjande vid
allt, som är karaktäristiskt: »slätten vid såningstid», Knästorps
vita kyrka, Romeleklint med mjuk och vågig kam i blånande
fjärran, smedjan och hospitalet några steg därifrån; och runt
ikring honom fyller domkyrkoklockornas dödsringning inifrån
staden luften med tonvåg på tonvåg. Men plötsligen brytes
vårstämningen, och rymdens starka musik överröstas av
skärande, långa skrik inifrån hospitalet:
Det hörs, som en ande med rasande kraft tog i
för att omsider ifrån sig själv bli fri.
Men så blir det tyst, och man hör endast två (observera två!)
harvar rassla mot marken, och från smedjan klinga raska
hammarslag:
Och klockorna tiga. I rymden, ren och still,
nu tonar allena befriad fågeldrill.
Och åter andas slätten vid såningstid
sin varma, vårliga glädje i orörd frid.
Punkt och slut. Han har endast berättat, vad han själv sett
och hört. De djuriska skriken från dårarna därinne ha givit
honom den motsats, som är nödvändig vid formandet av varje
konstverk och som här framhäver stillheten över slätten.
Därmed var motivet färdigt! Och därmed hade Bååth skapat en
ny form av landskapsbeskrivning i svensk poesi. Han hade
återgivit ett lokalt bestämt landskap, men ett landskap, som på
samma gång var typiskt. Det är så lätt i detta fall att följa hans
arbetssätt. Man behöver endast göra om samma promenad för
att konstatera, att allt är sig likt.
Bååth arbetar alltid på detta sätt. Han finner icke upp
någonting, han aktar sig för att i situationen inlägga något,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
