Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ola Hansson - I. Utveckling. — Dikter. — Notturno
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ola hansson
281
I.
Ola Hansson är född i Hönsinge den 12 november 1860 ute
på Söderslätt i en gammal bondgård, som gått i arv från far
till son. Den finnes skildrad i hans roman Rustgården liksom
de förhållanden, under vilka han uppväxte: det stilla livet
mellan åkerfälten och pilvallarna utan andra avbrott än årstidernas
växlingar. Vid denna gård och vid detta landskap har han
varit bunden med oupplösliga band. Var helst han irrat i
världen, har han fört Skåne med sig i minnet och i drömmen,
och allt det bästa i hans diktning har sugit sin näring ur den
skånska myllan.
Man talar med rätta om en bondearistokrati. Bondens liv,
när det gestaltar sig burget och lyckligt, liknar adelsmannens.
Båda äro herrar över sitt. Det kommer något självmedvetet,
något avslutat och småningom något förfinat över deras väsen.
Gården blir liksom slottet en symbol för släktens traditioner.
Utan störande ekonomiska bekymmer, i sakta mak och ro flyter
tiden fram från generation till generation. Ola Hansson verkar
just som en dylik förfinad ättling av en gammal släkt —
nästan sjukligt förfinad, som de sista telningarna av gamla familjer
kunna vara det.- Han kan i sin diktning nästan påminna om
denne Roderick Usher i Poes bekanta historia, vilken så vuxit
samman med den trakt och det slott, som sett honom och
generationer av förfäder födas, att han vid beröringen med den
hårda verkligheten utanför smärtar för alla nya intryck. Ola
Hansson har samma hudlösa känslighet. Den minsta beröring
sticker som eld i de blottade nerverna och kommer blodet att
flamma feberhett.
Ola Hansson blev student x 881 och begav sig till
universitetet i Lund, men han stannade där icke länge. Den kultur,
som då förelästes från lärostolarna, hade anor från seklets
början, men själv brann han för allt det nya i tiden, för Spencer
och Darwin, för Taine och Georg Brandes. Han var fylld av
den motvilja mot universitetslivet, som är egendomlig för denna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
