Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ola Hansson - I. Utveckling. — Dikter. — Notturno
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
3 00
ola hansson
generation. Hastigt och lustigt avlade han inom ett år en
filosofie kandidat-examen i åtta ämnen och försvann ut i
världen för att bliva skriftställare. 1884 debuterade han med ett
häfte dikter och begav sig strax därefter till Stockholm, där han
var en av dessa unga litteratörer, som skrevo i »Aftonbladet».
Hans egen version om hur hans anställning vid tidningen
slutade, kan man läsa i Resan hem, där också hans motvilja mot
Stockholmslivet överhuvud lyser igenom. Han var alltför
exklusiv skåning för att kunna slå rot i den uppsvenska
jordmånen. Han är just en av de första skåningar, hos vilka denna
främlingskänsla fullt medvetet får sitt uttryck. Under de
närmaste åren flackade han mest mellan Malmö och Köpenhamn,
och det är denna trakt, som bildar den naturliga miljön för
hans vers och prosa.
Ola Hansson började sin författarbana i samma ögonblick,
som den svenska naturalismen nådde sin höjdpunkt. Samma år,
som Strindberg utgav sina Giftashistorier, framträdde han med
ett häfte Dikter (1884).
I åtskilligt bär samlingen tidens karaktär. Där finnas dikter,
som vittna om författarens sociala intressen och hans opposition
mot de härskande åsikterna i samhället. Han skriver satiriskt
om clen lärde professorn, som i ett föredrag förklarat, att allt
stod väl till i Sverige, och att ingen emigration vore behövlig
(Allting gott). I en annan dikt (Siesta) har han efter en god
middag med sitt sällskap företagit en svalkande promenad i
vagn längs havsstranden, då åkdonet plötsligt hejdas. En skara
fästningsfångar passerar nämligen över vägen från arbetsplatsen
till sina celler:
»Det ljöd så doft vid stegen
i tung och dånande takt.
Med spänd revolver i handen
stod här och var en vakt.»
Motsatsen mellan det mätta och dåsiga sällskapet i vagnen
och den förbitågande sällsamma skaran står levande för honom,
och hans tankar gå till de tusen, som födas i unkna vrår, där
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
