Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ola Hansson - I. Utveckling. — Dikter. — Notturno - II. Sensitiva amorosa. — Parias. — Hos Huldran. — Amors hämnd. — Vägen till livet. — Tidens kvinnor
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ola hansson
287
profileras. Det är icke någon lekande, frodigt rik natur med
spelande känsloflöden; tvärtom kunna både tankar och
stämningar i längden verka något monotona. Men glöden och känslan
äro äkta och gå på djupet. I sin naturvetenskapliga världssyn,
i sina spröda stämningar och i versens melodiska mjukhet röjer
Ola Hanssons diktning inflytande från J. P. Jacobsen. Stundom
erinrar den även om vissa unga franska lyriker som George
Rodenbachs svårmodiga poesi.
Utåt vilar det något stelt och tillknäppt över Ola Hansson.
Blicken på omgivningen blir lätt stramt satirisk och avvisande.
Han hör nämligen icke till dem, som gå på ackord; han har
sina bestämda meningar, som han hänsynslöst och med seg
envishet fasthåller. Bakom denna stelhet, som i mycket endast
är en mantel av blyghet, döljer sig en drömmare, som med
smärtfylld njutning fördjupar sig i sina intima »själssvingningar»
II.
Ola Hanssons temperament bröt tidigast fram i hans vers;
i prosan uppenbarar det sig först i Sensitiva amorosa (1887),
en av periodens säregnaste böcker och kanske den yppersta av
Ola Hanssons prosaskrifter, ett litet mästerverk i sin art. Ola
Hansson har här icke velat skildra naturdriften utan den »psykiska
vegetation», som denna framdriver, alla de känslor, som framgå
därur, och som bilda själva livsvärmen hos människorna. Det
problem, som sammanbinder de små novellerna i denna samling,
är det outgrundliga öde, som i själarnas djup avgör en kärleks
liv eller död. »Ser du», heter det i inledningen, »människan
är icke någonting fast och oföränderligt, som man griper tag i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
