Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Naturalismens utbredning - Naturalismens förhållande till realismen och liberalismen. — Radikalismens genombrott. — Motstånd i tidningspressen. — Wirsén och åttiotalet. — Rydbergs och Snoilskys förhållande till åttiotalet. — Vetenskaperna. — Utilisterna: Anton Nyström, Hjalmar Öhrvall, Knut Wicksell. — Verdandi. — Sedlighetsdiskussionen. — Verdandis verksamhet. — Festen för Brandes. — Verdandis betydelse
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
322
naturalismens utbredning 3 i 9
hälsningar från studenter, som de visste vara medlemmar av
den boycottade föreningen; mammorna hade förbjudit det.
Än var det en religiöst anlagd skräddare, som såg i väggen,
när han mötte en förut högt aktad kund, som upptäckts
tillhöra Verdandi. (Det sägs, att hans hjärta veknade något
längre fram på våren, när tiden för sommarbeställningarna
närmade sig.)»
Den liberala pressen intog dock en ganska välvillig hållning.
Göteborgs Handelstidning beklagade visserligen det sätt, varpå
diskussionen på vissa håll skötts, men slutade: »det vore illa,
om man, genom oförstånd och överretad harm lade hinder i
vägen för en förening, som bör kunna bliva till ett hälsosamt
salt i den akademiska surdegen».
Med dessa reservationer och denna polemik tycker man,
att saken kunde varit utagerad, men det egentliga skådespelet
återstod.
Vissa krafter sattes i rörelse för att få Hinke Bergegren
dömd enligt kap. 18 § 13 strafflagen, men då allmänna
åklagaren fick höra, vad vittnena kunde ha att andraga, vägrade han
trots påtryckningar att väcka något åtal.
Däremot beslöt mindre konsistoriet, som har universitetets
disciplinära myndighet i sina händer, att ingripa. Den 23 april
inkallades Verdandis styrelse och diskussionsinledaren
Carlheim-Gyllensköld att stå till ansvar. Förhöret hade en mer
patri-arkalisk än juridisk karaktär eller såsom verdandisterna senare
formulerade det: de bestraffades icke efter lag utan efter
godtycke. De dömdes samtliga till föreställning och varning, ett
par medlemmar dessutom till obehörighet att under viss tid
komma i åtnjutande av akademiskt stipendium. Mot hela
förfarandet reserverade sig professor Holmgren i ett varmhjärtat,
utmärkt formulerat yttrande.
Verdandisterna anförde klagomål över den fällda domen
hos kanslersämbetet, sedan hos Kgl. M:t men utan resultat.
»Vi göra detta», skrevo de i besvärshandlingarna, »icke på
grund av tyngden av det straff, som drabbat oss, utan emedan
enligt vår övertygelse viktiga rättsprinciper blivit kränkta.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
