Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
6
andra delen: symbolismen
barade i »The secret doctrine» österns hemliga läror. 1 många
hjärtan tände åter religionen den heliga elden. Det var de
litterära omvändelsernas tid. Från sekelskiftets pessimism sökte
män som Coppée och Brunetière, Bourget och Huysmans på
olika vägar tillbaka till den katolska kyrkans modersköte.
Det disharmoniska och oroligt famlande i tidens lynne
framträder också i den exotism, som på alla områden gör sig
gällande i fransk kultur. Frankrike översvämmas av utländska
idéströmningar, ett förhållande, varöver denna tids franska kritik
ofta beklagat sig, fast säkerligen med orätt. En stark impuls
kom från den ryska romanen med dess innerliga och själfulla
psykologi, mindre nykter och långt djupare än den franska
naturalismens. Ibsens ideala patos och puritanska anda skärpte de
moraliserande tendenserna i den inhemska litteraturen. Wagners
musik och engelsk lyrik, särskilt prærafaeliternas, Edgar Allan
Poes fantastiska noveller och drömrika poesier övade ett
avgörande inflytande på omgestaltningen av hela tidsmedvetandet.
Slutligen nådde också Nietzsche in över Frankrikes gränser, där
man genom bekantskapen med Carlyles heroskult och Stendhals
Napoelonsbeundran — för att ej tala om Balzacs hyllande av
kraften och Renans dyrkan av intelligensen — var väl
förberedd att tillägna sig hans aristokratiska världsuppfattning.
På olika vägar närmade man sig åter romantikens bortskymda
idévärld. Man trädde i nytt förhållande till vissa äldre franska
författare. Victor Hugo med sin varmblodigt brusande diktning
stod alltjämt för denna generations skalder som den franska
lyrikens store mästare. Och Balzac, på en gång naturalist och
romantiker, på en gång skarp analysör och mystiker hade
alltjämt mycket att lära samtiden. Det var först nu, som
Sten-dhal blev läst på allvar och beundrad för sin psykologiska
skarpblick och sina utomordentliga skildringar av viljemänniskor, så
olika naturalismens typer, som så ofta endast voro till för att
spegla en miljö och utgöra den sammanbindande länken i en
romans händelser. Paul Bourget och hela den s. k.
psykologiska skolan ha framför allt gått i lära hos honom.
Särskilt är det dock Poe och Baudelaire, som inrikta tidens
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
