Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
symbolismens uppkomst i 9
icke längre gäller att återgiva verkligheten utan att genom en
färgkomposition suggerera åskådaren en viss stämning. Redan
inom naturalismens eget läger försiggick en förskjutning. Zola
själv försökte 1888 i Le rève att skapa en idealistisk roman.
I Maupassants senare författareskap (från och med Le Horla
1887) sker också ett omslag mot större fördjupning, och
Huys-mans sökte i sin verklighetsleda och sin växande avsky för
tidens materialism hän emot den katolska tron och slutade med
att skriva helgonlegender.
Den första avgörande brytningen med naturalismen kom
emellertid från den psykologiska skolan, vars förnämsta
representant var Paul Bourget. Som Zola vid något tillfälle lär ha
uttryckt sig, tog han en stol, som stod ledig. Han vände sig
till salongsromanen och började åter skildra de högre klassernas
själsliv. Nära denna riktning står Pierre Loti, vilken skrivit en
hel följd av subjektiva reseromaner, som återspegla hans
melankoliska och oroliga världsleda, och Anatole France, en ironiker
av Renans läggning, i vars skildringar och kritiker tidens
skepticism gnistrar i många facetter. Till samma generation hör
Jules Lemaitre, en subjektiv impressionist i kritiken och romanen.
Samma kritiska tendenser prägla också Maurice Barrès, som
snart utvecklade sig till en av chauvinismens mest inflytelserika
härolder.
Den egentliga symbolismen var däremot framför allt en
rörelse inom lyriken. Den sökte ett rent personligt uttryck för
egna själsstämningar och tillvarons mystik. Såsom sina
mästare räknade dessa symbolister trenne äldre skalder: Villiers de
l lsle-Adam, Pierre Verlaine och Stéphane Mallarmé. Villiers
de 1’Isle-Adam har skrivit noveller i Poes stil samt symbolistiska
själsdramer, som i viss mån kunna sägas förebåda Maeterlincks.
Den materialistiska verkligheten omkring oss, denna illusion,
som vi kalla livet, blir för Villiers något, som vi måste
övervinna och glömma för att kunna uppbygga den ideala värld, som
är själens rätta hemvist.
Till symbolismens föregångare hör också Jean-Arthur
Rimbaud, Shakespeare-enfajit, som Victor Hugo lär ha kallat
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
