Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
20 andra delen: symbolismen
qui s’établissait, toute seule, dans 1’esprit du lecteur, par
l’ana-logie, dès qu’il avait pénétré le symbole, et il se dispensait
d’éparpiller 1’attention sur chacune des qualités qu’auraient pu
présenter, un à un, les adjectifs placés à la queue leuleu, la
concentrait sur un seul mot, sur un tout, produisant, comme
pour un tableau par exemple, un aspect unique et complet, un
ensemble.»
Slutligen reagerade symbolisterna mot det uteslutande
användandet av prosan och hävdade åter versens berättigande.
Symbolismen som skola utgjordes ju nästan uteslutande av
poeter, för vilka lyriken var ett livsbehov, och de intresserade sig
därför också speciellt för metriken. På detta område är
symbolismen särskilt nydanande. Den fortsätter romantikens
frigörelsekamp mot den regelbundna versen. Romantiken hade sökt
skapa en vers av rikare musikaliskt välljud och därvid anslutit
sig-dels till medeltidens lantligt okonstlade knittel, dels till den
grekiska korlyrikens fritt växlande schemata. Praerafaelismen
hade även slagit in på dessa vägar; nu sökte också
symbolismen skapa en friare vers. Rytmen skulle fritt växla efter
diktens skiftande stämningar. Man sökte dels att reformera alex
andrinen, som alltjämt bevarade sitt välde, dels skapade man
versar på ända till femton stavelser — det senare reformer, som
erinra om Ronsardskolans och knappast utfallit lyckligare. De
mest ytterligt gående kastade till och med rimmet. Enligt
symbolisterna skulle den fria versen liksom lätta slöjor smyga sig
efter tanken, till skillnad från den föregående metrikens
praktfulla men tunga draperier. Hela denna rörelse utgör en skarp
reaktion mot Parnassens stränga verskonst.
Det vore oriktigt, om man inskränkte denna nya
strömning-till den egentliga symbolismen. Denna är endast en särskild
manifestation inom rörelsen, den enda skolbildande och den som
låtit mest tala om sig. Men reaktionen mot naturalismen har
långt vidare gränser och omfattar ett par generationer av
författare. Den berör icke endast lyriken, icke endast
skönlitteraturen utan hela kulturens växt och utveckling. Man kan tydligt
spåra samma tendens inom den modärna målarkonsten, där det
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
