Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
symbolismens uppkomst
i 9
personlighet, men Verlaine blev en äkta poet. Vid tiden för
deras första sammanträffande stod Verlaine ännu under stark
påverkan från Parnass-skolan. Men Rimbauds ursprungligt
strömmande poesi och väsen, hans respektlösa cynism, hans
handlingskraft löste det bundna hos Verlaine och öppnade hans dikts
hemliga källsprång. Efter katastrofen i Brüssel under
fängelsemånadernas ensamhet mognade Verlaine till den besjälade poet,
som möter oss i Sagesse. Med lidelsefull uppriktighet tolkade
han sitt vagabondlivs växlande sensationer, ögonblickets fullhet,
syndens sötma och ruelsens bitterhet. »L’art, mes enfants, c’est
d’ëtre absolument soi-mëme», säger han själv i en dikt. Hans
av lidanden och laster anfrätta sinne bevarade ännu ett barns
omedelbarhet och något av en medeltidsmystikers trosvissa
innerlighet.
En skald av en helt annan läggning är Mallarmé, mer
teoretiker än poet. Hela hans produktion rymmes i ett par små
volymer. Hans svårtillgängliga skymningspoesi höll — icke
emot hans vilja —- den vulgäre läsaren borta från hans diktning.
Men Mallarmés inflytande har varit mycket betydelsefullt på
den unga generationens skalder, som samlades omkring honom
på hans berömda »tisdagar», Rue de Rome, där diktningens
problem avhandlades i en atmosfär av gammal kultur och konst.
Sin en smula trötta och vemodsfyllda livssyn har han vackert
tolkat i den berömda dikt (Brise marine), som börjar: »La chair
est triste, hélas! et j’ai lu tous les livrés». Mallarmé är emellertid
mycket maniererad i sin konst. Han var kräsen i sitt ordval
och sökte de nya, ännu icke präglade orden, men detta förde
även till, att hans diktning, särskilt under hans senare skede,
gled ut i det obegripliga och meningslösa.
Det finnes inom symbolismen en otalig mängd skalder av
mycket växlande värde: greken Jean Moréas, som ett
ögonblick-nådde ryktets tinnar genom sitt poem Le pèlerin potssionné i
en lärd, arkaiserande stil, Charles Morice, som skrivit rörelsens
historia, La littérature de tout a Vheure (1889), Réné Ghil, som
uppställde lagarna för dess versifikation, Traité du verbe, och
många andra. Någon verkligt stor poet har skolan knappast
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
