Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
16
andra delen: symbolismen
frambragt, om den också efterlämnat många enskilda dikter av
en säregen och själfull skönhet. Bland dess representanter kan
nämnas en utsökt poet som Henri de Régnier, av många t. o. m.
betraktad som skolans chef. Hit höra även belgierna
Georges Rodenbach och Emile Verhaeren, den senare en av
riktningens kraftfullaste och mest betydande begåvningar. Hans
poesi med sina färgstarka visioner och sällsamt brinnande
drömmar höjer sig ur melankoli och livsångest som en hymn till
livets evigt alstrande krafter.
Men framför allt är det deras landsman Maurice
Maeter-linck, som blivit den mest kände och den mest typiske
representanten för vad som rör sig inom denna tids konst. Hans
inflytande spåras runtomkring i samtidens dramatik. Den
filosofiska grundvalen för symbolismens diktning är starkt
framträdande i hans dramer, en filosofi, som är baserad på
Schopen-hauersk pessimism och indisk världsförsakelse, och som är mättad
av gammalkristna legenders mystik och medeltidens sagoskatt.
Maeterlinck vill i sina dramer icke skildra handlingar och
karaktärer utan själstillstånd. Hans människor äro hyperkänsliga
varelser utan intelligens i vanlig mening — deras ord äro
monotona som barns lallande —* men deras sinnen äro så förfinade,
att de förnimma, vad vanliga dödliga icke uppfatta. De höra
stjärnorna och känna månskenet på sina händer. Maeterlincks
dramer röra sig om döden och kärleken. Inför dessa livets
fruktansvärda makter stå människorna värnlösa och skräckslagna,
drivna mot sitt öde som blad på strömmen. Det finns intet
val, och det finns intet mänskligt förnuft, som kan genomtränga
mörkret omkring oss.
I De blinda har Maeterlinck givit en symbolisk skildring
av hela människolivet. Det är skymning. De blinda sitta i
skogen och vänta på sin förare, en gammal präst, som lämnat
dem för ett ögonblick. Men han kommer icke tillbaka. De
vänta med stigande ångest. Hemska ljud fylla skogen, havet
ryter i fjärran. De veta icke, var de äro, de känna icke
varandra, knappast sig själva. Deras tänkande är lika famlande
som deras åtbörder. Av en slump upptäcka de, att den gamle
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
