Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SÄLLAN HAR VÄL EN FÖRFATTARE GJORT ETT
så uppmärksammat och lysande inträde på den svenska
litteraturens skådebana som Verner von Heidenstam med
sitt debutarbete »Vallfart och Vandringsår». Det var en
diktsamling, och en diktsamling under åttiotalet var som en svala
i april. I dessa strofer fanns ett stänk av Heines gudomliga
fräckhet och en återglans av det muntra lynne, som skakar
väggarna i de franska målarateljéerna. Hans verser voro brokiga
tavlor, hans ord glödde som mogna druvor. Författaren hade
tillåtit sig allt, som kan reta döden på kälkborgarna. Han
trotsade alla regler — till och med metrikens. I ungdomlig
ysterhet vände han upp och ned på den vanliga världsordningen.
Han predikade flättja och prisade latheten. Han
framkommen-derade Olympens hela gudahov för att rädda en ninivitisk
borgare i hans svåra kärleksbekymmer. Det levde en sådan
skönhetsglädje i all denna livsberusning, en sådan skälmaktig
uppsluppenhet, en sådan käckhet och fyndighet, att alla måste lyssna.
Det var något grekiskt i den lättfärdiga yppighet, varmed orden
strömmade från hans läppar, och i den blixtsnabbhet, med vilken
han sprang från allvar till skämt. Det var, som om Dionysos,
omgiven av hela sitt hov av skrattande fauner och dansande
bacchantinnor, kommit för att hålla sitt intåg i de mörka
furornas land.
I.
När Verner von Heidenstam 1888 debuterade, hade han en
lång och för en svensk ganska ovanlig utveckling bakom sig.
Han härstammade på fädernet från en ursprungligen tysk släkt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
