Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
38
verner von heidenstam 5 i
Hans farfarsfar, livmedikus hos Adolf Fredrik, var den förste
som bar namnet. Genom modern, Magdalena Charlotta
Rütter-sköld, var han befryndad med flera svenska stormansätter.
Fadern, överingenjören vid lots- och fyrinrättningen Nils von
Heidenstam, tyckes, att döma av sonens egen beskrivning, hava varit
en man av egendomligt kynne och begåvning. Liksom
forntidens vise inför ett oundvikligt öde gav han sig, angripen av
en obotlig sjukdom, själv döden. Han hade utvalt åt sig den
vackraste av alla begravningsformer, den som kyrkan fordom
gav åt kättarna, nämligen att hans aska skulle utströs för
vinden, helst över Vätterns vatten. Samma sinnets höghet, samma
frihet från vedertagna sedvänjor och samma rationalism, som
uppenbara sig i faderns avsked från livet, kan man återfinna
även i sonens lynne.
Verner von Heidenstam föddes den 6 juli 1859 på ett
gammalt herresäte, Olshammar, vid en av Vätterns norra vikar. Den
trakt, som omramat hans barndomsår, är rik på naturskönheter
såväl som på historiska minnen. Gården, vars ursprungliga
namn var Ulfshammar, är uppkallad efter den heliga Birgittas
make, Ulf lagman, och i kapellet förvaras ännu Birgitta-minnen.
Osökt fördes gossens fantasi i dessa omgivningar att fördjupa
sig i sägnernas och historiens värld. Han strövade omkring
under Tivedens mörka furor och lärde sig från barndomen älska
Vätterns trolska vattenspegel med dess storhet i linjerna och
ljusa öppenhet. Som gosse hade han en svag hälsa och var
skygg till sitt väsen, som fantasifulla barn ju ofta äro. Han
älskade ensamheten och levde i sin egen sagovärld. Ett av
hans favoritnöjen var att kläda ut sig. Det berättas, hur han
en gång som liten pys med förgylld papperskrona och mantel
r.ed i spetsen för torparebarnen upp till Olshammars kyrka och
där lät kröna sig till konung. I sin barnsliga fantasi drömde
han redan om att bliva en hövding för sitt folk. Tidigt började
han även skriva vers. Hans älsklingsförfattare voro Lidner,
Bellman och Tegnér; han fördjupade sig även i Topelius’
»Fält-skärns berättelser». Också Kellgren och Leopold har han säker-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
