Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
42
verner von heidenstam 5 i
den mogenhet, om vilken »Vallfart och Vandringsår» vittnar.
Hans mönster tyckas framför allt hava varit Topelius och
Runeberg. En och annan av dessa äldre dikter har med några
förändringar upptagits i senare samlingar, såsom »Drottning
Kristinas julnatt» och »Den 14 juli».
1887 dog Heidenstams fader, och sonen bosatte sig på
Ols-hammar. Där lade han sista handen vid den diktsamling, som
huvudsakligen tillkommit under de senaste åren. »Vallfart och
Vandringsår» har sugit mycket av sin dikteriska kraft ur
Heidenstams orientaliska ungdomsintryck. Men det är icke
ögonblicksbilder från resan, intrycken ha under årens lopp mognat och
omsmälts i minnenas glans. Med stor åskådlighet målades
Österlandets solbelysta nejder, men i mycket förblev det dock ett
drömmens och sagans Osterland, det som vi alla känna ur
»Tusen och en natt», såsom också Levertin fint anmärker i sin
anmälan av dikterna. Där var sultanen, som i omutlig
rättrådighet dödar sin egen son, då han överträtt lagens bud, där
var scheriffens sköna dotter, som på sina svaga armar bär
bort sin älskare, för att icke hans spår skola upptäckas i
snön utanför hennes fönster. Där finns den satiriska fabeln om
Moguls försvunna kungaring. Den bleke Hafed söker den natt
och dag, men det blir hans broder, den låte Umballa, som finner
den i sin soptunna bland vissna salladsblad, och som med ringen
kring sin svarta lugg bäres i triumf på den utsirade tunnan
vid »darabuckors dunder». Samma uppsluppenhet präglar också
domen över de kyska Isissystrarna, som för att blidka den
vredgade gudinnan sammanlänkas med sju Hatorspräster under sju
dagar och sju nätter och med illa dold glädje foga sig i sitt
öde. Varje dylik tavla utmynnade osvikligt i ett angrepp på
asketismen, utilismen, pessimismen eller andra borgerliga och
västerländska odygder, under det att författaren i höga toner
prisade Österlandets sorglösa njutande av dagens och skönhetens
rikedom.
Ty tendenslös är visserligen icke denna diktsamling. I detta
avseende skiljer den sig ej från naturalismens dikter.
Tendensen är endast en annan, riktad mot fulheten och det tunga
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
