Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
verner von heidenstam 5 i
råde i den ljusa natten genom de välkända skogarna. Regnet
överraskade dem, men det var omöjligt att knacka på någon
dörr och få skydd utan att de blivit igenkända. Först i
dagningen kommo de fram till den vita huvudbyggnaden, som låg
obebodd och dyster med nedfällda gardiner. Nedstämda
skyndade de i den kyliga morgonen tillbaka genom skogarna.
Heidenstam lämnade åter Sverige och bosatte sig nu i
Schweiz, där han mest levde i ensamhet, fördjupad i studier
och diktning. Bland de få svenskar, som han under dessa år
sammanträffade med, var August Strindberg. En tid bodde de
i närheten av varandra, Heidenstam på »Schloss Brunegg»,
Strindberg i en by i närheten. Det är intressant att finna, huru
dessa båda mäns utvecklingslinjer för ett kort ögonblick korsat
varandra.
Strindberg som den äldre har utan tvivel varit den mest
givande i detta korta vänskapsförhållande. Idéutbytet mellan
dem har säkerligen bidragit att klarlägga Heidenstams egen
ställning till tidens frågor. Strindbergs käcka och respektlösa
oppositionslynne har anslagit liknande strängar i hans eget inre.
Man kan i hans produktion spåra, hur han har tagit ställning
till Strindbergska teorier, särskilt till dennes kritik av svenska
samhällsförhållanden och storsvensk patriotism. Även i hans
prosa och icke minst i hans dikts ofta djärvt realistiska detaljer
och stundom ganska nonchalanta ton framträder inflytande från
den äldre mästaren. Men dessa bägge naturer voro varandra
så djupt motsatta, att deras banor snart skildes och måste skiljas.
Ett par decennier efteråt skulle de stå som fiender, aristokraten
gentemot demokraten.
Under alla dessa år hade Heidenstam skrivit vers. Redan 1880
hade han ställt sig i förbindelse med Topelius och sänt honom
några av sina dikter till bedömande. Denne hälsade honom på
sitt vänliga och älskvärda sätt: »Jag har att vänta en
yrkesbroder. Jag har funnit de gryende hjärtbladen av en verklig
skald». Topelius uppmanade honom livligt att fortsätta. Av
deras korrespondens kan man se, att det ligger många dikter
bakom Heidenstams första framträdande och innan han nådde
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
