Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
44
verner von heidenstam 5 i
till och med det svarta fodral, vari vi kläda oss. Allt det han
i samtiden saknade och längtade efter, fann han — eller trodde
sig finna, ty Heidenstams Orient är väl näppeligen beläget på
kartan — i antikens arvtagare, Österlandet. Han har besjungit
detta Österland ungdomligt svärmiskt och förälskat. Än ger
han en skämtsam och pittoresk scen ur orientaliskt gatuliv:
barberaren tvättar och tvålar sin kund ute i det fria och
omger med löddret ur mässingsfatet hans huvud med vita moln.
Eller hur vacker är icke denna målning av ett ökenlandskap
i månsken:
Och natt är nu. En storväxt neger böjer
åt sidan tamariskerna och dröjer.
I blåvitt lyser hans turbans muslin.
Och i hans svarta huvud kan jag spåra
hans röda läppar som en blodröd skåra
i sidan av en lädersäck med vin.
Så klar är ökenmånen och så stor,
att allt har dagens färg. Är dagen vaken?
I)et gula berget sitter som en naken
ghavazi-flicka i ett blåvitt flor.
Men aldrig har han kanske så högstämt tolkat Österlandets
skönhet som i dikten om den gamle skalden Djufar, berömd för
sin improvisations kraft och glöd. Djufar står vid brunnen,
medan danserskorna vänta på hans dikt, men när han låter
blicken glida ut över kupolerna, vilka välva sig som en klase
druvor över Nilens gula spegel, gör denna underbara tavla
honom stum, medan pergamentsremsan, på vilken dikten skulle
nedskrivits, genomvätes av hans tårar:
Den ögats glädje Österlandet skänker
kan ingen skildra i en skriven rad,
men gamle Djufar målar denna glädje
i sitt av tårar vätta, tomma blad.
Versen är överallt i denna samling fyndig och lättflytande,
fast visst icke alltid otadlig, periodbyggnaden är stundom tvungen,
liksom hopdragen, vilket kan ge något oklart åt föredraget;
rim-flätning och meter kunna vara nog så självsvåldiga liksom i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
