- Project Runeberg -  Från Röda rummet till sekelskiftet / II /
45

(1918-1919) [MARC] Author: Johan Mortensen
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

verner von heidenstam

5 i

Strindbergs dikter, vilka synbarligen både på gott och ont
inverkat på författarens form. Och musikalisk är denna vers
sällan. Fullt lyckat är det knappast heller, att versen plötsligen
avbrytes av prosaberättelse; det ger något haltande åt föredraget,
och man får stundom den föreställningen, att författaren ej
mäktat övervinna svårigheterna. Innehållets från patos till
burlesk svävande karaktär gör dock dessa formella brister mindre
i ögonen fallande, och det bör för övrigt framhävas, att
författaren mången gång når högt även i rent stilistiskt
avseende. Det vilar ofta en verklig glans över framställningen.
Han har en storartad förmåga att epigrammatiskt tillspetsa sin
vers. Och kvickt och fyndigt kan han forma en tanke, så att
den får ordspråkets liv, t. ex. när han karaktäriserar målarna
såsom de människor

som oftast utan snillets själ

fått snillet samlat ensamt i sitt öga.

Det möter oss i »Vallfart och Vandringsår» ett ursprungligt
och ungdomsstarkt temperament, men i all denna livsberusning
vid pipors ljud och cymbalers klang gömmer sig även något
forcerat. Det är icke glädjen, som uttrycker hälsa och
medveten kraft, ofta snarare något av hektiken, livsfebern, hos dem,
vilka vänta att dö unga. Det finns vissa stänk av vemod i
dessa dikter, såsom hos den, vilken plötsligt känner, att detta
brokiga skådespel står han i grunden utanför. Dikten om
Um-balla, som finner Moguls kungaring, medan den besvikne Hafed
förtvivlad störtar sig på sitt svärd, slutar med dessa rader:

Att Hafed lämnat söner
vet jag, som ung till år,
i dag i bibeln lägger
mitt första gråa hår.

Det fanns i »Vallfart och Vandringsår» en hel liten grupp
av dikter, Ensamhetens tankar, som visserligen förbisågs vid
bokens första framträdande, men där man kommer skaldens
själsliv långt närmare. Han talar här icke längre till publiken utan

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 17:15:44 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/mjfrrtss/2/0053.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free