- Project Runeberg -  Från Röda rummet till sekelskiftet / II /
46

(1918-1919) [MARC] Author: Johan Mortensen
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

46

verner von heidenstam 5 i

till sig själv. I sin fördjupade innerlighet höra några av dessa
dikter till Heidenstams vackraste. Han har tolkat sin rolösa
hemlängtan i de klassiska raderna:

Jag längtar hem sen åtta långa år.
I själva sömnen har jag längtan känt.
Jag längtar hem. Jag längtar var jag går
— men ej till människor! Jag längtar marken,
jag längtar stenarne, där barn jag lekt.

Det reflekterande, det på en gång veka och stolt behärskade
i Heidenstams väsen har i dessa dikter fått uttryck. I sin
stämningsintensitet ha de drag av Goethes reflexionslyrik. Hur
tydligt hör man icke Goethes ackord i en dikt som denna:

Varför till ro så brått,
du, som jag vill allt gott?
Följ mig en månskenstimma!
Kyrktorn och fönster glimma.
Fullmånen lyser klart.
Natten är snart förbi.
Stanna min flicka! Snart
finnas ej heller vi.

Den sista gruppen i denna diktsamling är såsom också
titeln, Från Ostan och Västan, angiver, av mera växlande
karaktär. Den börjar med några dikter från Frankrike, däribland
De glada konstnärerna, framför allt intressant på grund av sitt
självbiografiska innehåll, samt den ungdomligt livfulla sången till
Den fjortonde juli. »Skulle den röda — druvan ej blöda, —
Frankrike blödde fordom i dag.» I dikten Bland Ättikas svinaherdar
hyllar skalden det ideala grekiska landskapet, den tysta byn på
sluttningen av det blå Pentelikon samt den gamle svinaherden
Sofron, som sjuttiofemårig ännu förstår konsten att leva, älska
och njuta. Och här finnes även dikten Namnlös och odödlig,
en apoteos till konsten och ett storslaget uttryck för en
ungdomlig och evighetstörstande ärelystnad. Den okände
konstnär, som skapat Pästums Neptuni-tempel, betraktar tillsammans

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 17:15:44 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/mjfrrtss/2/0054.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free