Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
5°
verner von heidenstam 5 i
Det, som skänker värde åt denna roman, är varken
karaktärerna eller intrigen. Däremot äro beskrivningarna
utomordentligt verkningsfulla. Här finnes en förtjusande skildring av Nellys
besök i Velids moské och av hennes visit i Emins hus.
Överallt tecknas med levande åskådlighet landskap, byggnader,
gator och folkliv som i Nellys första vandring genom den
underbara staden. Hon såg arabkvinnor stiga uppför brunnens
trappsteg med stora, ädelt formade krukor på sina huvuden, muntra
barn lekte i det bländande solskenet och kastade boll med
citroner; hennes ögon mötte ett helt tåg av de arabiska sagornas
kalifer, storvezirer, eunucker och trasmän, iförda vita eller gröna
turbaner, gula tofflor och ljusblå kaftaner. Kvinnor i fotsida
dok och med blommiga, ogenomträngligt täta flor för ansiktet
flockade sig som vita spöken kring limonadförsäljarens bod för
att smaka hans limonad, kyld med snö från Libanon. I en
gränd hängde slaktaren upp ett levande svart får och skar
halsen av det i ett enda snitt. Barberaren slog åder på en sjuk,
vattendragaren bar sin drypande bockskinnnssäck, och
blomsterförsäljaren ropade i näston ut sina blommor.
Det är i dylika beskrivningar boken har sin styrka.
Det låg en ny livsuppfattning och ett nytt estetiskt
åskådningssätt gömt såväl i »Vallfart och Vandringsår» som i
»Endymion». Dessa åsikter framträda i de båda ströskrifterna
»Renässans» oeh »Pepitas bröllop» som en bestämd protest mot
naturalismens ensidigheter. Men tonen är i dessa stridsskrifter
synnerligen hovsam. Heidenstam nämner med erkännande flera
av den naturalistiska riktningens förnämsta representanter såväl
i utlandet som i Skandinavien liksom för att taga udden av
angreppet, och i slutstycket betonar han uttryckligen, att han ej
åsyftat att avskjuta en förgiftad pil mot olika tänkande.
Heidenstam uttalar som sin åsikt, att naturalismen håller på
att dö och att en brytningstid förestår i litteraturen. Han
erkänner, att naturalismen inlagt stora förtjänster om prosan,
däremot har den förbisett versen. Vad Heidenstam framför allt
opponerar emot, är skolans allt för beskrivande stil, dess försök
att tävla med måleriet i återgivandet av det yttre, dess pessi-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
