Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
verner von heidenstam 5 i
mism, dess gråvädersstämning och eviga klagolåt. Europas
litteratur har rent av berusat sig i »korsfästelsekoketteri». Det
ligger något omanligt i all denna jämmer, han uppställer i
motsats därtill det heroiskt-stoiska ideal, som ju redan Viktor
Rydberg uttryckt i orden: »din sorg är din, och du bör bära henne».
Heidenstam framhåller med rätta, att en naturalistisk skola
i egentlig mening knappast utbildats i Sverige. Naturalismens
framställningssätt torde över huvud taget alldeles icke passa för
svenskt lynne. Vad som ligger oss emot, är icke naturalismens
drastiska framställning och brist på fruktan för det ohöljda, utan
det är den objektiva, osmyckade verklighetsskildringen, som är
— eller ur rent naturalistisk synpunkt åtminstone bör vara
litteraturens grunduppgift. I svenskt väsen och svensk dikt
framskymtar något chevalereskt och djärvt, en benägenhet att
förstora och måla i färgglans. »Just det dåsiga, menlösa och
tråkiga framställningssätt, som jag nyss sökte beteckna med namnet
skomakarerealism, passar i synnerhet illa samman med vårt kynne,
som är föga lagt för småborgerlig gemytlighet.»
Det bör framhävas, att Heidenstams opposition att börja med
var av rent estetisk art. Det var icke mot naturalismens
radikala innehåll, som han vände sig. I politiska frågor var han
ännu så länge närmast indifferent. »För all politik har han en
pliring med vänstra ögat», heter det i »Hans Alienus». I
religiöst avseende var och förblev han radikal. Själv hade han
ju i dessa arbeten gång på gång funnit orsaken till
Västerlandets fulhet och dysterhet i kristendomens asketiska förhärligande
av lidandet. Hans egen uppfattning var hedniskt naiv och
närmast panteistisk; därför kunde han också yttra: »Ledd i sunda
kanaler behöver en idealistisk motström icke vara skadlig, om
också många frukta att en förändring i framställningssätt skall
medföra en förändring i åsikter». Det var just mot
naturalismens framställningssätt, som han riktade sitt huvudangrepp.
Han opponerade mot dess brist på lyrisk flykt över föredraget,
mot det torftiga refererande av verkligheten, som var
utmärkande för vad Heidenstam med ett kvickt uttryck kallade för
»lillnaturalismen». Över troheten mot den yttre verkligheten står
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
