Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
63 verner von heidenstam
5 i
Men det är icke alltid lätt att leva, som man lärer.
Människan är full av motsatser, och Hans Alienus är långt ifrån den
naiva handlingsmänniska han föreställer sig i sin fantasi.
Redan det obetydliga kärleksförhållandet till de båda romarinnorna
fyller honom med tvekan och grubbel. Han, som enligt sin
egen lära borde vara en sorglös ögonblicksnjutare och som
föraktar tidens vetenskapliga jakt efter specialiteter, blir
bibliotekarie i Vatikanen, fördjupar sig i musikinstrumentens historia
och söker utreda orgelns förhållande till Pans pipa, varunder
han slutligen själv läser sig till glasögon.
För att slutligen komma ifrån alla de motsägelser, i vilka
han invecklat sig, anordnar han ett stort minneståg, genom
vilket han skall slå ett slag för skönhetens sak. Men endast för
att finna, att kyrkan, asketismens hydra och skönhetens
huvudfiende, överlistat honom och gjort hans idé till sin. Trött på
samtiden stiger han som påvlig nuntius ned i underjorden,
skuggornas rike, för att där i det förflutna söka sina ideal. I sin
hand bär han en vaxtavla, som kejsarinnan Faustas tjänarinna
givit honom. Varje osanning, ristad i vaxet, utplånas av en
osynlig hand, endast sanningen stannar kvar. Vaxtavlan
prövas först, då Abu-Rasak på den tecknar ett dansande svin —
symbolen för naturmänniskan, för »vallherdarnas» sorglösa
livsnjutning, som Heidenstam tidigare prisat i Umballas och
Mu-chails tillvaro. Men svinet utplånas strax ur vaxet.
Äntligen står Hans Alienus framför Sardanapal, färdig att
med honom upptaga den länge åtrådda skönhetsstriden.
Sardanapal är skönhetsdriften och njutningslystnaden förkroppsligad,
en slags modärn dekadenttyp, en Herman Bang i ninivitisk
kostym. Men denne Sardanapal, i vilken Hans Alienus
hoppats finna det högsta mänskliga, är en gubbe med urkramade
kroppsvätskor. Icke heller han, skönhetsfursten, håller måttet,
och han förbrinner på bålet med sina kvinnor och skatter. Han
har icke förstått att hålla måtta i njutningen. Hans förstörda
kropp var luckan i hans skönhetslära. Det »jag», som han
med darrande hand tecknar i vaxet, var icke sanningen.
Därmed är det slut med Hans Alienus’ ungdom. Den för-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
