Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
VERNER VON HEIDENSTAM
7 3
skarpa omslag utan en jämt glidande utveckling, under vilken
han söker sig från ståndpunkt till ståndpunkt. Det finnes ett
inre sammanhang, en »inbillningens logik», som förbinder de
olika stadierna.
Vissa författare gå helt upp i sin tidsålders åskådningssätt
och tankeliv, och deras diktning kommer också att just ge
uttryck åt detta innehåll. Så är förhållandet med Zola, vilken
helt kunde hänföras och uppfyllas av tidens idéer —
utvecklingstanken, utilismen, industrialismen — och just införde dessa nya
begrepp i skönlitteraturen. Detsamma är, fast endast i viss mån,
fallet med Strindberg. Heidenstam står däremot i ett
motsatsförhållande till tidens idéliv. Redan genom födelse, temperament
och uppfostran står han i opposition till sin demokratiska
tidsålder, och han intar i nittiotalslitteraturen en ställning, som i
viss grad erinrar om Snoilskys under åttiotalet. Liksom Snoilsky
tillhör Heidenstam en familj, som representerar gamla svenska
stormanstraditioner. Hans obundna och föga metodiska
undervisning och brokiga reseliv under uppväxtåren gåvo rik näring
åt vissa av hans karaktärsegenskaper: hans djärva mod, hans
fantasi och hans skönhetssinne. Det ligger över Heidenstams
väsen något av ateljéernas friskhet och oförskräckthet — just
det, som i ungdomen dragit Strindberg till målarna. Hans stil
har i hög grad detta djärva och måleriska drag. Det torde
överhuvud taget knappast finnas någon i svensk litteratur, som
har en så målerisk stil som Heidenstam. Han är en svensk
Théo-phile Gautier. Liksom Strindberg, av vilken ban lärt, rädes ban
icke heller i sitt poetiska språk för den drastiska eller
vardagliga detaljen, blott den är träffande. Typiska äro de som
»vårdslöst realistiska» betecknade raderna ur »Vallfart och
Vandringsår» :
Över tak och minaret sken månen,
tunn och spinkig som en avklippt nagelspets.
Hur utomordentligt slående och verkligt sedd är icke en
bild som denna.
Heidenstam bevarar livet igenom något av en målares för-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
