Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
VERNER VON HEIDENSTAM 7 3
hällande till idéerna. Det är alltid skönhetsvärdet, som för
honom blir det avgörande. Liksom Levertins lyrik utgör en
parallell till den engelska praerafaelismen, finns det mycket i
Heidenstams skönhetskult, som erinrar om Ruskins estetiska
program, vilket ju även senare i Ellen Key fann en förkunnare
hos oss. Men Ruskin står på en långt mer modärn och bredare
social grund än Heidenstam. Denne saknar överhuvud taget
all blick för de sociala problemen. Han blir därigenom
främmande för det, som djupast rör sig i tidens liv och som skulle
varit mäktigt att binda hans väsen vid det levande nuet.
När Heidenstam efter årslånga resor återvänder till
fosterlandet, står han i mycket som en främling och en
undantagsvarelse. Disharmonien mellan periodens demokratiska karaktär
och hans egna aristokratiska skönhetsideal drev honom i »Hans
Alienus» ända ned till underjordens skuggvärld. Helt vände
han aldrig tillbaka därifrån:
Men med ögonen slutna
drack jag ur mörka Styx — och såg
sedan allen det förflutna.
Historien tog honom fången. Efter hemkomsten bliva de
stora svenska traditionerna hans diktnings naturliga livsluft.
Hans patos riktar sig mot att väcka till nytt liv vår
storhetstids stolta ideal och drömmar. Men som sin hjälte Karl XII
ville han det omöjliga, hans röst blir endast »ekot av en
sjungen saga».
Heidenstam har själv bekänt, att han icke beundrar
människorna. Det är icke det mänskliga utan det övermänskliga
han älskar att skildra. Hela hans diktning är ett stort heroiskt
epos. Men det övermänskliga, det heroiska väckes först inom
oss genom provet, smärtan, det stora offret. »Man behöver
ett törne i skon för att gå stolt och strålande.»
Denna offertanke har hos Heidenstam fått en nästan religiös
karaktär. I »Guds födelse» skildrar han »främlingen», som vandrar
kring världen sökande den nya guden. Han finner, att livet
sjunkit ned och blivit meningslöst, därför att de gamla gudarna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
