Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
OSCAR LEVERTIN 9 7
Levertins moder, Sophie Albertina Davidson, var i sin
ungdom en skönhet och gjorde sig med sitt älskvärda lynne omtyckt
i sällskapslivet. Hon skrev gärna tillfällighetsvers. Både på
fädernet och mödernet hade således Oscar Levertin gott
intellektuellt påbrå; och runt ikring i denna stora och judiskt
samhöriga släkt fanns det vitala intresse för konst och litteratur, som
så ofta är utmärkande för gamla och förfinade judefamiljer.
I skolan skötte ban sig, men han var icke bland de främsta.
För kroppsövningar och kamraternas vanliga lekar hyste han
motvilja. Tidigast framträdde hans stilistiska anlag liksom hans
avsky för matematiken, vilken senare fått ett lustigt uttryck i
en av hans första sonetter, kanske diktad under någon
geometri-eller algebratimme, i tydlig anslutning till Heine. Den beskriver,
huru herr Lucifer i ett ögonblick, då människosläktet stod
ovanligt högt i lycka och välstånd, uppfinner matematiken och glad
utropar: »Nu sluta skall all jordisk fröjd».
Med stor iver kastade han sig däremot över studiet av
grekiska och latin. Han slukade alla skönlitterära böcker han kom
över och lyste som ledamot i gymnasieföreningen »Concordia».
Redan vid denna tid utpekades den framåtlutande, mörkhyade
och vårdslöst klädde ynglingen, där han vandrade fram på
Stockholms gator, som den blivande poeten.
Han blev student i maj 1881. Han hade redan nu fått
ögonen öppna för den nya realistiska litteraturen. Brandes’
»Hoved-strømninger» hade han vunnit som pris i »Concordia»; han läste
med iver »Marie Grubbe» och »Niels Lyhne» samt Herman
Bångs romaner. I ett brev från denna tid säger han sig endast
läsa dansk realistisk litteratur och tillägger snusförnuftigt: »Jaa,
realism är nödvändig, vad tusan äro Stagnelius, Nicander och
Böttiger värda?» Samtidigt skrev han för »Concordia» en
novell, som han fruktade skulle bli så tendentiös, att han ej kunde
tävla därmed.
Det var meningen, att han på hösten skulle fortsatt sina
studier i Uppsala, men ett bröstlidande under sommaren tvingade
honom att tillsvidare uppgiva denna plan. Han fick i stället
följa läkarens råd och uppsöka sydligare trakter. I september
7 — 19140. J. Mortensen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
