Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
OSCAR LEVERTIN
9 7
väggar, nästan ständigt småleende och liksom lysande av
förtjusning över livet, hans mörka, blanka ögon, så blanka, som jag
aldrig sett några andra, formligen skeno av lycka, tyckte jag.»
I »Resan hem» har man en karrikerad bild av Levertin, där
Ola Hansson hakat sig fast vid ungefär samma drag. Detta blida,
älskvärda leende och dessa spelande ögon, som tycktes se, men
icke sågo, utmärkte även senare Levertins utseende på gatan.
Han var i själva verket långt borta i tankar och drömmar, som
kunde vara melankoliska nog:
Jag gick med tankspritt leende kring munnen,
liksom man går, när man sig väntad vet . . .
Äkta stockholmare trivdes han aldrig riktigt i småstaden
Uppsala — han lika litet som Strindberg. Det låg ju för övrigt
i tidens anda att förakta småstäderna. »Kanske», skriver han i
Ett novellfragment, »beror det på att min tidiga förlovning
utrotat mitt för övrigt aldrig synnerligen starka vänskapssinne, och
något spår till punschhumör och gemytlighet har jag aldrig
ägt. . . Staden på slätten blir ett fängelse för ungdom.»
Så fort han avlagt sin examen, flyttade han också tillbaka
till huvudstaden och började nu på allvar sitt författarskap. På
våren 1883 hade han utgivit en samling resebrev och skisser, Från
Rivieran, och hösten samma år novellsamlingen Småmynt. I
»Dagens Nyheter» hade han redan skrivit åtskilliga kritiska
uppsatser, bland vilka en om Ibsens »Gengangere» är märkvärdigt vidsynt
för att vara författad av en så ung man; en annan om Geijerstams
»Gråkallt» i »Ur dagens krönika» förmedlade hans bekantskap med
denne författare. Geijerstam införde honom i »Aftonbladet», som
vid denna tid strävade att bliva ett ledande organ för den nya
litteraturen. Samtidigt strödde han ikring sig åtskilliga noveller i
tidningar och tidskrifter; många av hans dikter och skisser stannade
dock tillsvidare i skrivbordslådan. 1885 utkom Konflikter, som,
ehuru den fick ett rätt reserverat mottagande av kritiken, gav
honom en mer framskjuten plats inom det litterära lägret.
Det var under dessa år, som Levertin började observeras.
Man kan visserligen icke säga, att han ännu slagit igenom, men
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
