Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
I I o
OSCAR LEVERTIN
seende ganska ojämn. Mången gång är det, som om
författaren ej givit sina vers den sista filningen. Uttrycken äro ofta
otydliga, synkoperingarna djärvare än någonsin. Detta är så
mycket mera att beklaga, som innehållet ofta är av större djup
och skönhet än i de föregående samlingarna.
Levertins pessimism återljuder även i dessa dikter, men den
har fått höstens klarare och kyligare färg, som i Vandraren,
ett av samlingens vackraste stycken, med dess blick över
världarnas och människornas eviga kretslopp:
Hopp och hopps förgängelse.
Män och kvinnor och män!
Runt uti samma fängelse
om ock på nytt igen.
Kappan svep om dig tätare,
sök dina drömda ljus!
Trötte lyckoletare,
aldrig du når ditt hus.
Mångenstädes spårar man i denna diktsamling ett inflytande
från Heidenstam, starkare än förut. Dennes »Dikter» hade ju
utkommit 1895. Detta är t. ex. fallet i Junkerns historia. en
cykel romanser, som skildrar en ung ädlings livsvandring och
slutar, liksom »Hans Alienus», med hemkomsten till
fädernehemmet. Trots enskilda skönheter sakna dessa dikter det för
Levertin egendomliga stämningsmättade perspektivet.
Dödsdansen är en med stor kraft utförd variation av detta
gamla motiv, närmast föranledd av Holbeins teckningar, kanske
också med inslag från liknande stämningar hos Villon, vars dikt
ej varit utan inflytande pä Levertin.
Även i denna samling finnes en grupp kärleksdikter, men
de ge uttryck åt en erotik av en annan och ny karaktär.
»Lidelsen», säger Söderhjelm träffande, »är utbytt mot en fridfull
och stilla lycka, vars uttryck icke är älskarens brinnande åtrå
efter det häftiga uppgåendet i översvallande känslor, utan en
smekande, nästan faderlig ömhet.» I denna serie av dikter
skildras en redan åldrande mans kärlek till en ung flicka, samma
motiv, som han även i prosaform behandlade i »Alice» (»Sista
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
