- Project Runeberg -  Från Röda rummet till sekelskiftet / II /
119

(1918-1919) [MARC] Author: Johan Mortensen
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

OSCAR LEVERTIN

12 1

den blott lyst en enda dag, så var dock denna dag den största.
Särskilt den sista av dessa båda dikter innehåller trots sin
brokiga blandning av ämnen och oroliga komposition — det är,
som om skalden sökte få den älskade att förstå honom och
därför blottar bela sitt inre — storartade ställen, som denna
så starkt personliga hymn till livet:

Jag tackar dig, o liv, att du mig fött
i stam, från vilken smärtan ej vill skiljas.
Var gnista hån som mig har därför mött
stärkt själens kraft och härdat har min viljas.
Det vågsvall från Jordanens klagoälv,
vars vemod väller i mitt väsens botten,
har lärt mig mäta världen och mig själv
med egna krav och med de egna måtten.
Jag tackar dig, att du så fort mig bragt
det dödens frö, som skall mig allt förklara,
så världen blev liksom en älskad trakt,
från vilken nästa dag man nödgas fara.

Levertins stil är i hög grad kongenial med innehållet. Den
kan verka preciös och affekterad och stå på gränsen till det
teatraliska genom sin förtätade, feberartade stämning och sitt
alltför myckna hopande av praktfulla epitet. Gärna använder
han också alliteration. Hans stil utmärker sig genom något
på en gång tungt och vemodsfyllt men kan även få något
sprött och klockrent i tonen. I sina bästa dikter når han en
hög grad av musikaliskt välljud. Däremot har
språkbehandlingen otvivelaktigt sina brister. Den är icke alltid korrekt i
syntaktiskt avseende, och någon gång kan det förefalla, som
om Levertin endast räknade versens stavelser utan att fråga
efter höjningar och sänkningar. Bilderna äro icke heller alltid
lyckligt genomförda. Han använder de egendomligaste
syn-koperingar, varigenom meningen mången gång blir hart när
obegriplig. Så skriver ban gärna »som» i stället för »som om».
Därtill komma så stockholmsrimmen, vilka ha sina vanskligheter.

Särskilt i Levertins tredje diktsamling, Dikter, som utkom 1901,
hopa sig dylika oregelbundenheter och göra den i formellt av-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 17:15:44 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/mjfrrtss/2/0127.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free