- Project Runeberg -  Från Röda rummet till sekelskiftet / II /
122

(1918-1919) [MARC] Author: Johan Mortensen
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

I I o

OSCAR LEVERTIN

tiv, som skildrar, huru drottningen rider till sitt sista möte med
den älskade, en storslagen sång över avskedet mellan tvänne
hjärtan, som älskat. Situationen är symboliskt antydd redan
därigenom, att älskaren intet säger. Det är drottningen, som
talar och bjuder avsked.

Stilen är i denna samling manligare än i de föregående,
vilket ju sammanhänger med att hela åskådningssättet är kyligare
och innehållet mera reflekterande. Stämman skälver icke längre.
Nu först befinner han sig på »mitten av vägen», ban har
mognat till man, han ser intigheten av alla jordiska drömmar.
Oftast har han gett detta nya tankeinnehåll en symbolisk
om-klädnad. I Dykaren har han personifierat sitt eget forskarlynne,
för vilken nuet är dött, men det förflutna levande:

Dykaren vandrar på botten,

glömmer där liv,

glömmer där viv,

minns ej de timliga måtten.

Aldrig blir hjärtat vist,

sjunkna ting blott och döda

söker hans ängslade möda —

dykarn är fången hos det som förlist.

Det finns en hemlig förbindelseled mellan denna dikt och
»Pilgrimens julsång» i deras pessimistiska flykt från
verklighetsproblemen.

Alltmera strävar skalden att i sin dikt ge de stora
överskådande livssynerna. Grundstämningen från »Dykaren» tonar även
genom Bröllopet i Kana, som ger uttryck åt skaldens
ensamhetskänsla mitt i det högröstade världslivet. Ibland yra och
rusiga bröllopsgäster sitter galilén som en blek och tärd
främling med blicken borta som på en blind, »som mot sitt
mörker ser och ej mot dagen»:

Vad jag är ensam, moder, som allen
kan jämte alla ord all tystnad höra,
som dunkla skriftens mening tolkat ren

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 17:15:44 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/mjfrrtss/2/0130.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free