Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
OSCAR LEVERTIN
12 1
vecklingen och som han utmärkt framhäver i sin överblick av
litteraturen under Oscar II:s regering. Men såväl hans
diktar-begåvnings läggning som hans beröring med Heidenstam förde
honom fram till nya synpunkter på poesiens väsen. Han har
utvecklat denna uppfattning redan i sina randglosor till »Hans
Alienus», och i essayn om Verner von Heidenstams skaldskap
skriver han bl. a.: »För egen del är det ej återspeglingen av
tillvaron i dess allmännelighet och ännu mindre fotografi eller
karikatyr av original eller roliga gubbar, som jag söker i dikt,
men belysning av det som Goldsmith benämnde ’livets magi’.
Själva det sällsamma trolleriet är det, jag vill dikten skall
avslöja och skildra, dikten, som når horisonter, dit metafysiken
sällan hinner, och som, klarare än exakt vetenskap, i sin
bildskrift kan visa sammanhang, betydelse och lagar.» Med dessa
ord har Levertin i motsats till vardagsskildringen velat framhäva
den dikt, som suggererar tankar och stämningar, den
litteraturart, som han i ovannämnda uppsats om skönlitteraturen under
Oscar II:s regering själv benämner symbolistisk. Han vänder
sig nu mot borgerligheten i konsten på ett sätt, som är högst
karaktäristiskt för hans nya ståndpunkt (se t. ex. hans yttranden
om Fr. Cederborghs romaner). Objektivt låter denna
uppfattning ej försvara sig. God konst kan lika väl vara realistisk som
romantisk. Det ena skildringssättet är lika berättigat som det
andra, men naturligen har varje skald rätt att begränsa sitt
område efter eget skön. Det är just, vad han nödvändigtvis måste
göra. För kritikern är det en annan sak, han måste äga
mångsidigheten, eljest är han icke kritiker. Det bör också tilläggas,
att Levertin lyckligtvis icke var konsekvent. Dylika allmänna
yttranden äro hos honom mera stämningsutbrott än utredningar
och hindra honom icke att inför ett konstverk av annat slag
anlägga andra synpunkter.
Av betydelse för kännedom om Levertins nya estetiska
uppfattning äro också hans aforismer om historisk diktning. Denna
diktart hade ju föga uppskattats av åttiotalet men blomstrade
åter upp under nittiotalet. Uppsatsen förefaller att vara skriven
med Heidenstams historiska diktning för ögonen. Levertin för-
10 — 19U0. J. Mortensen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
