Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
OSCAR LEVERTIN
12 1
Man förvånas över, huru mycket Levertin lyckades fullborda
under sitt korta liv, icke minst om man tar i betraktande själva
mångsidigheten av hans verksamhet. I rikt mått ägde han den
judiska rasens otroliga arbetsintensitet, brinnande energi och
assimileringsförmåga. Hans själ var under allt tvivel och all
skepticism som en låga, flammande av iver och vetgirighet.
Mycket av hans pessimism och skepticism sammanhänger
väl med hans sjukdom i ungdomsåren, men har kanske även
sin grund i intellektuell trötthet och överansträngning. Mången
gång spårar man också i hans skönlitterära produktion, att han
haft hastverk. Det skulle stundom varit av nytta, om han
låtit sina forskningsarbeten vila och givit sig ro att
omsorgsfullare fila sina vers. Vissa rent formella oegentligneter
skulle säkerligen på detta sätt kunnat avlägsnas, fast å andra
sidan dessa oklarheter och dessa fel mot syntaxen även hade sin
grund i själva hans väsens läggning, i en viss brist på rent
logisk skärpa.
Medan han stod mitt uppe i sitt arbete, bortrycktes han,
ännu full av arbetskraft och verksamhetsbegär. Hans
plötsliga och oväntade bortgång var en hård förlust för svensk
kultur. Ty det är med män av Levertins läggning som med
de ädla vinerna: de bliva bättre med åren. Kunskaper och
kritik konservera och förädla. Mycket tyder på, att han gick
bort just i det ögonblick, då han uppnått en högre mognad.
Hans ungdoms sjukliga stämningar, ur vilka han skapat sin
färgrika och känslotunga lyrik, hade fläktats undan av friskare
vindar från större djup, han liksom strök av sig sina forna
alltför raffinerade boudoarlater, hans blick hade vidgats och
spändes mot de stora vidderna, till vilka hans själ längtade, hans
stil blev enklare och klarare utan att förlora sin rikedom och
färgglans. Om det finnes någon av nittiotalets författare, av
vilken man kunnat vänta en ny och egendomlig utveckling, så
var det av Levertin.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
