Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
IÖO ELLEN KEY
natursvärmare. Det finnes många trådar, som förbinda Ellen
Key med romantiken i seklets början liksom med symbolismen
vid århundradets slut. Hennes temperament är lyriskt, fyllt av
längtan efter »ensamhetens rus, som har sin egen sötma och
sin egen styrka». Även till idéinnehållet har Ellen Key tagit
mycket starka intryck av Almquist. Jag har redan tidigare
framhävt de många drag i Almquists geniala och bisarra
diktning, som peka hän mot sekelslutets litterära utveckling.
Ärftlighetens hemlighetsfulla trådar, instinktlivets dunkla djup, alla de
erotiska och sociala problem, som Almquist med sådan
dristighet tumlade med, upptogo just naturalisterna till ny och
fördjupad behandling. Och det var hela detta rika arv, som Ellen
Key lyfte. Åttiotalets mest brännande frågor: förhållandet mellan
könen och förhållandet till religionen bilda kärnpunkterna i hennes
litterära verksamhet. Ellen Key utgör en av de starkaste
förbindelselederna mellan åttio- och nittiotalen i Sverige. Hela
åttiotalets sociala patos och frisinnade program leva kvar hos henne.
Ellen Keys ställning till nittiotalet framträdér tydligt nog i
hennes öppna brev till Verner von Heidenstam samt i de
fingerade dialogerna på Jaktslottet. Det är ju naturligt, att ett lyriskt
och känslorikt temperament som hennes skulle omedelbart
ryckas med av tidens nya vindar och av dess nyvaknade intresse
för det andligas liv och krafter. Med aldrig tröttnande iver har
hon sökt loda själens vardande och väsen, och tron på framtiden
har för Ellen Key blivit ett med tron på »själens evolution».
Heidenstams lyriska genombrott har utan tvivel för Ellen Key
personligen betytt en skönhetsuppenbarelse, som hon längtat
efter. Hon talar även själv om den »andaktsfyllda tacksamhet»,
som grep henne inför hans första diktsamling. Men få sågo
på samma gång så nyktert på denna »renässans». Hon tror
icke på ett återuppväckande av den antika-livsglädjen. »Du
fyllde då vinsäckarna, band kransarna och förgyllde oxarnas
born. Men det stannade vid de dekorativa anordningarna. Till
själva festen kunde du ej föra oss — helt enkelt emedan
forngläd-jen icke längre ger några fester och emedan den nya glädjen
ännu icke är född, icke födes annat än ur föreningen mellan en ny
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
