Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ELLEN KEY
i 7 i
Alla stora känslor äro konservativa, och varje älskande hjärta
hänger med tusen trådar fast vid allt det, som det en gång i
kärlek omfattat. Liksom nutidens högst utvecklade individer
komma framtidens människor icke att falla offer för svartsjukans
låghet och kval. De komma att stilla böja sig inför kärlekens
nödvändighet liksom inför dödens. Man skall säga »jag är
älskad» eller »jag är icke älskad» med samma enkelhet, som
man säger »solen skiner» eller »solen skiner icke». Skillnaden
är i båda fallen omätlig, men nödvändigheten borttar känslan
av förödmjukelse.
Här ser man tydligt nog, att Ellen Keys kärlekslära icke
alltid räknar med realiteter. Det svartsjukans spel, som redan
vätt jorden med så mycket blod och tårar, låter sig icke så
lätt bortstrykas ur vår tillvaro med en vacker gest. Av samma
instinkt som man försvarar sitt liv — trots dödens nödvändighet,
kommer den lidelsefulle även att försvara det, som är dyrbarare
än hans liv, den älskade. Hur är det Kipling säger: »till
dess vi skapas som änglar med mejsel och hammarslag, — för
oss själva vi slåss och en kvinna som förr. Det är livets lag.»
Ellen Key har otvivelaktigt rätt, då hon säger, att den stora
kärleken har sitt eget mått och sin egen bana utanför den
vanliga, men hon glömmer lätt, att begreppet kärlek och dess
värdemätare »livsstegringen» ha en mycket glidande skala. Lycka
och livsstegring kunna rymma mycket, och de kunna rymma
litet. Livets krafter äro även så outgrundliga, att den plikt
jag tvärtemot min lyckokänsla valt kan bli livsstegrandé, fast
livsstegringen icke var det mål jag avsedde. Men då Ellen Key
i så hög grad betonar kärlekens oberäknelighet och skiljer
känslolivet från viljelivet, beror detta på, att hon vill förlägga
kärleken icke på ett lägre utan på ett högre plan än pliktbegreppet.
Redan Almquist drömde om en mänsklighet, vilken till och med
i tanke- och känslolivets högsta sfärer rörde sig med samma
instinktartade säkerhet som djuret i sina enkla och föga
sammansatta funktioner. Han fann i det djuriska sättet att vara
till »den harmoniskt intagande bilden av en hög enighet med
sig själv». Även för Ellen Key blir den högsta livsformen en
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
