Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
i82
hjalmar söderberg
återfinner denna svarta och illusionslösa sedeskildring i vissa
av-Strindbergs senare arbeten, där den dock är inmängd med mystik.
Den mest typiske representanten hos oss för tidens livsnihilism
är emellertid Hjalmar Söderberg.
Han är otvivelaktigt en mycket läst författare, och han har
för det mesta kunnat glädja sig åt »un succés de scandale».
Men folk har i allmänhet avfärdat honom med ett skratt och en
axelryckning; om man icke som åtskillig indignerad kritik
behandlat honom som åttiotalets uppklädda lik eller som en
misslyckad Strindberg i västficksformat. Man har icke gjort sig
mödan att intränga i hans författarfysionomi.
Kanske bidrar härtill, att han själv icke gärna påtager sig
några allvarliga låter. Det finnes icke någon svensk författare,
som så öppet lägger sina kort på bordet och visar oss sina egna
och allas våra mänskliga små synder och svagheter som Hjalmar
Söderberg. Har man läst ett par av hans böcker, tycker man
sig kunna giva en framställning av hans allra privataste
världsåskådning, hans vanor och ovanor, hans garderob och allt det
övriga. Han döljer intet, förskönar intet. Hjalmar Söderberg
är nämligen humorist, och såsom sådan har han icke vördnad för
någon eller något — icke ens för sig själv. Ordensband och
generalkonsuler, profeten Moses, religionens och kärlekens
hemligheter — allt står för honom på samma plan och är till för
att avslöjas. Och Hjalmar Söderberg skriver sina avslöjanden på
en prosa, som är så genomskinligt klar, så enkel och osmyckad,
att man aldrig behöver möda sig för att begripa meningen. Detta
är också en farlig egenskap. I allmänhet är ju den enkla läsaren
alltid klokare än författaren, men särskilt gäller detta, när han
uttrycker sig utan alla förskönande krumelurer. Inte är det någon
konst att skriva så! Publiken vill helst ha någonting krångligt
och dunkelt, stora ord och vackra ord för att imponeras. Och
detta ger Hjalmar Söderberg aldrig sina läsare. Hjalmar
Söderbergs styrka och svaghet är hans naturlighet. Han säger högt,
vad andra tänka, och drar i tvivelsmål, vad man ej har rätt att
tvivla på. Han är den svenska litteraturens enfant terrible. Om
hans ämnen vore större och hans indignation mera brinnande,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
