Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
i82 hjalmar söderberg
omoralisk författare, snarare är det väl tvärtom. Det är på
denna punkt Hjalmar Söderbergs natur haft kraft att reagera
starkast. Tonen kan visserligen stundom vara något frivol, men
det är djupt och smärtfyllt allvar på bottnen. »Kärleken är
allt», säger den av livet härjade Gabriel Lidman (i »Gertrud»),
»Den är det enda i världen . . . Man skall inte vara ensam . . .
Och man skall inte vara många... Man skall vara två.»
Söderbergs samhällskritiska synpunkter har han särskilt
framlagt i den egendomliga i dagboksform författade romanen
Doktor Glas.
Denne doktor Glas är en underlig individ. Det är ett fint
spekulativt huvud eller åtminstone en grubblare, som älskar att
ställa tingen på huvudet för att se, om de även i detta läge
kunna bevara jämvikten. Han är av en avgjort revolutionär och
pessimistisk läggning. Författaren har med stor psykologisk
finhet framhävt de anormala dragen i hans natur. Han är
trettiotre år gammal och framlever sitt liv utan att någonsin
ha famnat en kvinna. Men allt driftliv är därför icke dött hos
honom, fast det endast uppenbarar sig svagt och tar
egendomliga uttrycksformer. Det finnes i denna fina och bräckliga natur
ett behov efter ömhet, väl också en viss sensualitet, men dessa
känslor äro så svaga, att han knappast vet av, om han älskar
eller icke älskar. Karaktäristiskt nog urladdar sig denna
obestämda erotik i ett slags hat till allt vad kvinna och
sinnlighet heter — ett icke ovanligt drag hos dylika munknaturer.
Och på ett ställe i dessa dagboksanteckningar utbrister han:
»Varför måste vårt släktes liv bevaras och vår längtan stillas
just genom ett organ, som vi flera gånger om dagen begagna
till avloppsrör för orenlighet; varför kunde det icke ske genom
en akt, som det låg värdighet och skönhet i på samma gång
som den högsta vällust?» Som man ser är denna läkare just
ingen naturdyrkare utan snarast en estetisk dekadent, för vilken
skönhetsbegreppen utsläta alla andra. Där en dylik känsla är
konstant, är individen sjuk.
Sådan är doktor Glas, en drömmare, som skriver vackra
ting om konsten att vilja, som längtar efter en handling, men
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
