- Project Runeberg -  Från Röda rummet till sekelskiftet / II /
203

(1918-1919) [MARC] Author: Johan Mortensen
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

TRE ÅR EFTER »VALLFART OCH VANDRINGSÅR»
utkom 1891 ett i svensk vitterhet nytt och märkligt
arbete Gösta Berlings saga. Det mottogs i början med
tvekan, även med löje. Numera kan man väl utan överdrift
säga att det för nittiotalets ungdom spelat samma roll som
Tegnérs »Fritiofs saga» för deras mor- och farföräldrar. Både
till innehåll och form var »Gösta Berlings saga» ny och
överraskande. Den skildrade gamla sägner från Värmland i en halvt
episk, halvt lyrisk stil, som just ville giva uttryck och relief åt
allt det romantiska och underbara, en stil som stod i den
skarpaste motsats till den nyktert analyserande och logiskt
framskridande prosa, i vilken tidens vardagsskildringar berättades.

En iakttagelse, som man ofta har tillfälle att göra, är att,
när en ny litteraturriktning bryter igenom, kommer den från
en plats och från personer, som av en eller annan anledning
stått utanför den härskande riktningen, men dröjt sig kvar i en
föregående tids kultur. Ossians sånger, Burns’ visor, Walter
Scotts romaner föddes uppe i de skotska högländerna, fjärran
från Londons litterära kvarter, där pseudoklassiciteten ännu satt
i högsätet. Varje gång en sådan ny rörelse lyckas att svinga
sig upp, blir genombrottet fullt av spänning, och det är belt
naturligt, att Selma Lagerlöf kunnat skriva en saga om, huru
»Gösta Berling» tillkom.

Värmland har ända till de sista decennierna varit en avskild
landsända utan livligare kommunikationer med omvärlden. Folket
har levat sitt eget liv däruppe i de stora skogsbygderna, där
järnet brutits sedan hedenhös. Mitt igenom landskapet brusar
Klarälven, den stora förbindelseleden och kraftkällan.
Befolkningen däruppe är väl till en del norsk; den har i varje fall
något av samma öppna rättframhet och hurtighet, som utmärka

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 17:15:44 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/mjfrrtss/2/0211.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free