Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
2 I O
selma lagerlöf
På detta sätt gick det till, att hon första gången fick syn
på sagan. Därmed börjar hennes verkliga utbildning. Men
ännu skulle det dröja många år, innan hon lyckades att behärska
ämnet. Vilka tysta strider ligga icke mellan hennes första
försök, som vi endast antydningsvis känna, och »Gösta Berlings
saga»! Till att börja med visste hon icke riktigt, i vad form
hon skulle skriva sagan. Först tänkte hon att behandla den
på vers i en följd av romanser. Sedan försökte hon att skriva
den som drama, men icke heller detta lyckades. Slutligen
bestämde hon sig för romanformen, och snart hade hon också
klart för sig, att varje kapitel skulle utgöra ett avslutat helt.
Men därmed voro visst icke svårigheterna övervunna. Hon
hade ännu ingen stil. Esseide säger, att hon skrev ett
knaggligt och ojämnt barnspråk, och att hennes seminariekrior utgjorde
lärarens förtvivlan. Sina anteckningar efter lektionerna skrev
hon helst och lättast på — hexameter, och där saknades aldrig
stil. Icke heller fann hon lätt ett mönster, som kunde passa
för det romantiska ämne, som hon utkorat för sina
förstlingsförsök. Det var ju mitt under åttiotalet, då den stränga
verklighetsstilen härskade i prosan, med dess klara, nyktert exakta,
rent sakliga form. Och denna passade icke för de värmländska
sägnerna. I detta manér utarbetade hon emellertid det kapitel,
som handlar om julnatten i smedjan på Ekeby. Det upptog
fyrtio sidor, men hon var icke belåten. Hon var förtvivlad.
Hon började misströsta om, att hon någonsin skulle bliva
författarinna.
Då nedkastade hon en gång, nästan på skämt, ett par av
sagans episoder i en halvt poetisk, starkt lyrisk prosa med
många A och O — den stil, som vi så väl känna från »Gösta
Berlings saga». Och nu var isen bruten. Men alltjämt trodde
hon det vara omöjligt att författa en hel bok i denna form. Det
var emellertid först sedan hon i all ödmjukhet beslutat sig för
att skriva boken på sitt eget sätt, som det kom fart över
arbetet och pennan började gå nästan av sig själv. »Detta satte
henne nästan i yrsel, hon visste icke till sig av hänförelse. Se,
detta var att skriva! Obekanta ting och tankar eller rättare
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
