Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
selma lagerlöf
2 t i
Det är under sådana vinteraftnar, som Selma Lagerlöfs
fantasi erhållit sin första daning och gjort sina första lärospån.
Hur har den icke svingat och lekt med allt omkring henne:
»Stod så ett barn, som lyssnat till sagoberätterskan, till
arbetskarlarna, till de gamla herrarna, vid fönstret i vinterkvällen,
då såg det inga moln vid himlens rand, utan skyarna voro
kavaljerer, som jagade över fästet i rangliga enspännare,
stjärnorna voro vaxljusen, som tändes i den gamla grevegården på
Borgs udde, och spinnrocken, som surrade i nästa rum,
trampades av den gamla Ulrika Dillner. Ty barnets huvud var
uppfyllt av de gamla tidernas människor. För dem levde och
svärmade det.»
»Men sändes ett sådant barn, vars hela själ var mättad av
sägner, över den mörka vinden in på handkammaren efter lin
eller skorpor, då ilade de små fötterna, då kom det i flygande
fart utför trappan genom förstugan och in i köket. Ty däruppe
i mörkret hade det måst tänka på alla gamla historier, det hade
hört om den elake brukspatronen på Fors, om honom, som
gått i förbund med djävulen.»
Hela hennes barndom har i själva verket förflutit i en
sagovärld. Men som det ofta går, var det först, då hon kommit
bort från hembygden, som kärleken till barndomsminnena
vaknade med nytt liv och sägnerna stego levande fram i hennes
fantasi. En dag, då hon ett par månader levat i Stockholm
mellan de gråa gatorna och husmurarna, kom hon en förmiddag
gående uppför Malmskillnadsgatan med en packe böcker under
armen. »Nyss förut hade hon övervarit en lektion i
litteraturhistoria. Den måtte ha handlat om Bellman eller Runeberg,
för hon gick och tänkte på dessa två och på de gestalter, som
rörde sig i deras diktning. Hon sade till sig själv, att
Runebergs godmodiga krigsbussar och Bellmans sorglösa
dryckesbröder voro det yppersta material, som en diktare kunde ha
att röra sig med. Och då på en gång uppstod denna tanke
inom henne: Den värld, som du har levat i nere i Värmland,
är inte mindre egendomlig än Fredmans eller Fänrik Ståls.
Kan du bara lära dig att behandla det, nog har du lika bra
stoff att bearbeta som dessa båda.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
