Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
2 I O selma lagerlöf
det, som nyss förnams som en stor åska, nu var alldeles framme
och inpå dem, hörde de, att det bestod av jämmer och hot,
av gråt och ilska, av skrällande hornlåt, av sprakande eld, av
gastars tjut, av djävlars hånskratt, av stora vingars susning... .
Så äntligen avtog oväsendet, och de hörde det draga bort.
Det tog samma väg, som hunden nyss, ned över Långforsmyren
och upp i skogshöjderna under Olovshättan.
Men lika fullt förblev det stilla och tyst i Stark Ingmars
stuga. Ingen rörde sig, ingen sade något, det var som om
ingen mäktade.
Stundom kunde man tro, att skräcken hade utsläckt allt liv,
stundom hörde man av ett häftigt andetag, att det ändock fanns
något som levde. . .
Så småningom började det dagas, det svaga gryningsljuset
trängde in i stugan och belyste de många bleka ansiktena.»
Och efter denna fasans natt går väckelsen över bygden, och
de fromma samla sig för att finna skydd hos Herren.
Denna Selma Lagerlöfs naturuppfattning bottnar visserligen
ytterst i en rent modärn, allt sedan Montesquieus dagar ofta
formulerad lära om människans och hennes utvecklings
beroende av naturgrunden. Den har drag av 1800-talets romantiska
panteism, men den påminner också om de gamla
gudamytologiernas och epopéernas idévärld. När hon talar om regnmolnen
som ofantliga forvagnar, vilka köra fram över himlen med
skyhöga lass, liknar detta bilderna i de gamla indiska hjältesångerna.
I »Nils Holgersson» är det fablernas talande djur, vilka liksom
i Kiplings »Junglebok» tolka naturens mystiska och förborgade
visdom. På andra ställen erinrar hennes framställning om
an-tropomorfiseringen i våra egna folksägner, där troll och nissar,
strömkarlen och skogsfrun alltjämt leva kvar. Selma Lagerlöf
har liksom Fröding förmått giva nytt poetiskt liv åt dessa
forn-sägnernas gestalter. Hon visar oss skogsfrun, ung och blond, i
grönskiftande sidenklänning och med all skogens vildhet och
doft över sig, promenerande i all sin härlighet på Karlstads
gator, där hon med sin skönhet förvrider huvudet pä den
stackars Kevenhüller. Hon målar Dovres häxa, vilken gammal och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
