Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
2 I O
selma lagerlöf
driva gäck med sin omgivning. Han utkläder sig stundom
och spelar satan och inbillar människorna, att han försvurit sig
åt den lede. I »Fiskarringen», denna lilla novell, där det
gamla Venedig så förunderligt lever upp, är det endast i Ceccos
upphetsade fantasi, som stormen framkallas av demonerna, och
som den först upphör, då stadens tre skyddshelgon begivit sig
ut på havet och besegrat de onda makterna.
Men psykologiskt motiverad eller icke äger denna mystik
ett särskilt grepp över våra sinnen. Författarinnan förmår att
draga oss in i denna för modärna människor så främmande
sfär, kanske framför allt därför, att hon fyller den med sin egen
innerlighet och naivitet, som om hon själv trodde på dessa
tecken och under.
Detta användande av det övernaturliga kan vara
verkningsfullt och poetiskt, men det har också sina faror. Alla dessa
egendomliga skepnader ge dramatiskt liv och rörelse åt
berättelsen, fylla den med växlande former av mystik. Men alltför
rikligt använt, bryter det sönder livets verkliga
kausalsamman-hang. Leken förstör verklighetens eget spel. Det förefaller
stundom, som om Selma Lagerlöf skötte sina personer och
händelser med gudomlig föresyn eller som en skicklig
schackspelare sina pjäser. Läsarens sinne förhärdas slutligen lätt av
alla dessa starka effekter liksom smaken slappas av en alltför
riklig användning av starka kryddor.
Analysen av ett mer sammansatt själstillstånd kan dessutom
göras långt mera inträngande och nyanserat än om det
förkroppsligas i en allegorisk figur som Fru Sorg. Och själva
sammanhanget i själslivet går i de flesta fall förlorat av samma
skäl som i en medeltidsmoralitet. Man kan aldrig uppnå samma
exakthet i skildringen av ett själstillstånd genom att låta två
makter, dygd och last, kämpa om herraväldet över en
människosjäl, som om man steg för steg följer de olika
utvecklingstadierna. Det är också karaktäristiskt för Selma Lagerlöfs
själsskildringar, att hon kan giva höjdpunkterna men icke de
mellanliggande skedena. Hon ställer två själstillstånd emot varandra
som i det första mästerliga kapitlet av »Gösta Berling», men de
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
